Tack
Just nu känns allt så svart, det känns som att man faller längre och längre ner för varje misslyckande, jag undrar hur man egentligen ska kunna ta sig upp igen.
Jag förstår inte varför vi måste få gå igenom allt... tycker att det borde vara våran tur nu... men men jag kanske har fel.
Av nån underlig anledning så lyckas man alltid kravla sigg upp igen. Men det e svårt. Och farbaskat orättvist!
Min mens har fortfarande inte dykt upp, tog ett test igår. Ett fett minus :-( Så idag ringde jag till kliniken o de ville kolla upp mig så jag fick en tid i morron. Kan inte förstå vad det kan bero på :-(
Massor av kramar!
Å nej ånej ånej, fy bubblan vad tråkigt att läsa. Jag kan verkligen förstå att du blir fruktansvärt lessen när det är så orättvist, jag hoppas att ni orkar och finner lyckan i alla fall trots allt tråkigt.
Många kramar och en liten knuff framåt.
Man måste få vara ledsen och känna sig nere, det är enda sättet att ta sig upp på topp igen. Sorgen är stark men människan är starkare och tar sig oftast upp snabbare än man kan tänka sig.
Jag beklagar.
Många kramar till er.
