Nu förstår jag inte era kommentarer på vårat kök. Jag riktigt hatar vårat kök... Vill ha ett nytt och gärna igår. Men när huset bara är 5 år så känns det onödigt att köpa ett nytt kök.
Så nu undrar jag hur mycket min man har mutat er för att säga att köket är fint?!

Jag vet inte vad som har hänt med mig, om det helt har snurrat om eller vad det är frågan om...
Imorse när jag kom hem från jobbet så mailade jag till en lokaltidning här och frågade dem om de var intresserad av att skriva en artikel om orättvisorna som är i Sverige med antalet landstingsfinansierade ivf försök.

Sen när jag vaknade kollade jag mailen och de hade svarat att de vill göra en intervju på en gång, sagt och gjort vi bestämde att de skulle komma förbi oss.

Så nu sitter jag här och funderar om jag skulle ta och hoppa in i kläderna så de inte behöver se mig i pyjamas...

Jag hoppas verkligen att all uppmärksamhet provrörsbefruktning får att det kan hjälpa alla barnlösa på ett eller annat sätt. Jag tror inte att vi kommer att få fler försök men om vi kan hjälpa nån annan så är det helt klart värt allt. Andra barnlösa par ser att de inte är ensamna och det finns fler som inte kan få barn!

Från att inte ha orkat berätta för våra närmaste gör jag nu intervjuer om det här, det tycker jag själv är ett stort steg. Vem vet nästa jag hör av mig till kanske blir aftonbladet. Om jag bara sitter tyst så kan ingen hjälpa mig/oss men om jag berättar om våran historia så kanske nån kan reagera, så resonerar vi i alla fall!