Jag har nyss kommit hem från mina föräldrar. Det har varit fullt ös där igår, huset fullt med folk från morgon till sent på natten. Även idag har det varit kalasfrämmande där. En riktigt trevlig födelsedag alltså för min pappa!

Idag är det Halloween och då klär väl barnen ut sig och ringer på dörren och frågar -Bus eller godis. Jag har prövat att säga bus några gånger, men det brukar inte bli nåt bus i alla fall. Så det är nog lika bra att ge godis på en gång :-)
Det här med bus eller godis har inte varit i Sverige så länge, även denna tradition kommer så klart från USA, men jag gilar det!
Hösten är så mörk och tråkig så vi behöver lite höjdpunkter att se fram emot, idag är det Bus eller godis!

Idag är jag i städartaget, det märks verkligen att vi har varit sjuka här hemma. I vanliga fall dammsuger vi här hemma varje dag eller åtminstonde varannan, det är man nästan tvungen att göra om man har 3 stycken fyrfotade djur som älskar att springa in och ut.

Men nu var det ett tag sedan det blev städat här, måste erkänna att varken jag eller gubben har haft någon ork eller lust för den sakens skull att städa, men idag så har jag en massa energi så det känns bra.

Sängarna är nybäddade och tvättmaskinen går i högvarv nu.

Veden har jag burit in och fyllt vedbänken med.

Nu ska jag ta en liten välbehövlig pause här hemma, för nu har jag nog gjort klart allt jag hade tänkt att göra idag och klockan är bara 10:15 ;-)

Lite senare idag ska jag åka till mina föräldrar, jag ska sova där inatt då pappa fyller år imorgon. Hade tänkt att hjälpa till med de sista förberedelserna inför kalaset/festen imorgon.

Var precis in och kollade på Jennys blogg http://barnlangtan.se/ och igår kväll fick hon och Magnus äntligen sin lilla stjärna.
Ett jätte stort grattis till eran pojke, ska bli roligt att få se bilder och höra om allt sen!


Igår trodde jag att jag höll på att bli frisk men senare på kvällen blev jag sämre igen så tyvärr är det här en envis influensa som inte vill ge med sig.

Var meningen att jag skulle åka och vaccinera mig idag, men då jag fortfarande har lite feber valde jag att inte göra det idag. Vet förresten inte hur jag ska göra med vaccinet egentligen. Nu har jag snart legat sjuk en vecka, vet ju inte om det är svininfluensan jag har haft eller vad det är, men vad är egentligen oddset att jag ska bli sjuk i nåt liknande igen.... jag måste fundera vidare lite på det här och se hur jag ska göra. Det finns ju alltid biverkningar med att ta olika läkemedel och vaccin....

Hallå alla glada bloggläsare!

Idag kan jag säga att det börjar finnas hopp om liv här hemma. Idag har jag BARA 38 grader i feber så den är nog på väg bort, att jag då har blivit jätte snorig spelar ju mindre roll för allt måste ju ut eller hur?!
Inatt har jag fått sova som en stock nästan hela natten, känns riktigt skönt.
Kroppen behövde verkligen det.

Även gubben har börjat att må bättre. Idag gjorde vi det man inte ska göra, vi tog nämligen bilen in till stan och hyrde oss 3 filmer, kanske inte det smartaste att göra när man är sjuk, men det är inte så där jätte kul att bara ligga i sängen/soffan. Så vi passade att åka tidigt på morgonen när det knappt var några andra kunder där.

Vi har nyss sett första filmen, det var Benjamin Buttons otroliga liv och den kan jag varmt rekomendera er att se. Den var jätte bra!

Här kommer en bild på våran katthane, det här är hans nya favorit sovplats. Klart att man ska ligga på garderoben där man har full kontroll på allt och alla ;-)

Den här natten har jag sovit som en kratta. Gubben har legat och frusit så att hela sängen har skakat, jag överdriver inte. Tror inte att jag somnade förrän efter 3 nån gång.
Han mår fortfarande lika dåligt, febern går inte ner fast han tar febernedsättande.
Jag hoppas verkligen att jag klarar mig undan den här sjukdomen, ringde til chefen idag och kollade om hon hade hört nåt när vi ska få vaccinet, men det var visst fördröjt så hon trodde nästa vecka...


Den här dagen började jag med att gå ut på en skogs-/strandpromenad med hunden. Var riktigt skönt att börja dagen så.

Den här dagen har jag spenderat många timmar framför datorn. Jag letar och läser så mycket jag kan komma åt om adoption.
Jag har varit in på olika adoptionsbyråers hemsidor och läst lite grann. Känns som att det här är en hel djungel.

Vi har i alla fall kommit ett steg på vägen och det är att beställa hem en informationsmapp från adoptionsbyrån FFIA. Känns himla spännande och bra.

Självklart förstår vi att vi har en lång väg att gå. Bara vägen till att bestämma sig för att adoptera är lång. Vi har fortfarande inte tagit nåt beslut men vi tittar just nu på olika adoptionsbyråer och tänker ställa oss i kö i nån av dem, i vilken är inte klart än.
Vi är ju ganska begränsade från vilka länder vi får adoptera ifrån då min man har sin förvarvade hjärnskada OM vi alls får adoptera, det är inte säkert.

I början av sommaren köpte jag en paprika planta på coop forum och planterade om den i en stor kruka och har haft den ute hela sommaren. Men för 3 veckor sedan ungefär när det började bli kallt ute så tog gubben in plantan. Jag undrade då såklart varför han gjorde det för man brukar väl bara ha paprikaplantan över sommaren? Men han tyckte att vi skulle ge paprikan som var kvar på planten en chans då den bara hade hunnit bli grön.

Sagt och gjort paprikaplantan hamnade här i datarummet och efter kanske en vecka så ser jag att plantan har börjat att blomma igen och nu har vi börjat att få nya paprikor... Alltså nu kommer min fråga, är det här vanligt eller är det bara våran planta som har blivit lite små tokig?
Roligt är det i alla fall, tänk om man skulle klara av att övervintra den, då borde det ju gå fortare nästa sommar att få skörd...

 

Just nu ligger systersonen och sover middag och jag passar på att sitta vid datorn och fixa lite med en grej tills min pappa fyller år, han blir nämligen 50 om lite mer än 2 veckor. Så det finns lite grann som ska hinnas göras innan dess...

Det är den här veckan som jag ska vara barnvakt och jag kan säga så mycket som att jag kommer nog att vara rätt så trött när veckan är slut för lillgrabben som har hunnit bli 15,5 månad är full med bus... :-)

Gubben var och fiskade på en fiskeodling igår och kom hem med en öring på lite mer än 5 kg, så nu har vi lax i frysen :-)

Majonnäsburken och två koppar kaffe.

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar . Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken . Han skakade den lätt och småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt "ja".

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade av, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Jag har nyss vaknat, men idag vaknade jag verkligen på fel sida. Känner mig irriterad...

Jag kanske ska ta allt från början. Jag har slutat att umgås med personer som tar min energi och inte ger nåt tillbaka, känns inte som nån vits att umgås med såna människor, men vad gör man när såna personer är ens ingifta släktingar? Det är inte så lätt att bara sluta att umgås med såna...

Nu pratar jag om min mans bioglogiska far och hans familj. Känns egentligen fel att skriva far då han kanske mer skulle räknas som en spermiedonation eller nåt sånt. Hur som helst har gubbens pappa aldrig funnits där för min man, men nu då han har blivit äldre (alltså min man) så passar det helt plötsligt att umgås, för då kan man minsann få hjälp av han...

Våran telefon har varit tyst från den bioglogiska pappan i några månader när det för kanske 1,5 månad sen började ringas, både i tid och otid. Jag som den ärliga person jag är sa till min man att nu ringer han bara för att fjäska för snart är det dags för dem att jobba i skogen och då behöver de din hjälp. Min kära man trodde väl inte riktigt på mig, men för 2 veckor sedan så släpptes bomben, då kom frågan som jag bara har väntat på. Om min man kunde komma till dem och hjälpa dem i skogen en hel helg... Nu var gubben förberedd på det här och sa NEJ, då fick han verkligen förklara varför han inte ville. Han frågade även varför inte de hade hjälpt oss när vi höll på med veden, men det fick han väl inget klokt svar på...

Ja hur som helst, igår så dök de upp här, hela familjen, med pojk- respektive flickvänner... Jag hade ju sån tur att jag hade hunnit åka iväg till jobbet.
De första de sa var att de ville bada badtunna, det tar ju inte bara några timmar att förbereda det då det är is i tunnan så det blev inget med det.

Sen när de hade varit här ett tag så kom frågan igen om inte min man kunde komma och hjälpa dem nästa helg i skogen, då säger min gubbe, men jag fyller ju år då. Svaret han får tillbaka är men du fyller ju ändå inte jämnt, vem ska komma och gratta dig?! Alltså vad tänker de egentligen, bara för att de behöver hjälp med nåt så ska det inte alltid vara på deras vilkor. Jag jobbar helger och när jag väl är ledig så vill jag att vi ska kunna umgås med varandra istället.

Nu har även min man börjat att förstå att de bara tar och tar och aldrig ger igen nåt, så jag hoppas att han också snart börjar att säga ifrån mer. Jag själv umgås aldrig med dem, det går helt enkelt inte. De får mig att känna mig så liten och dum, vi går verkligen inte ihop...

Varför skriver jag egentligen allt det här, jag försöker verkligen att inte tänka på dem, men det är inte så lätt. Just nu kände jag verkligen att jag behövde få ut allt det här...

Idag har jag haft en riktigt ta det lugnt dag här hemma.
Dagen började med att jag sov till elva tiden, sa ju jobba i natt så då passar det bra att sova ut länge på morgonen.
Sen tog jag och dammsög av här hemma, kändes som att vi hade skaffat nåt nytt husdjur...

Sen har jag nog inte gjort nåt mer, eller förresten jag var in en snabbis på stan och köpte lite kryddor till min granne som inte finns i Norge. Sprang även in på en  sportaffärn och fyndade ett par nya gympaskor på rean.

Nu sitter jag här och ska snart sätta mig vid tv:n och se Idol innan det är dags att åka och jobba.

 

Har precis avslutat ett samtal med min doktor. Den här gången gick det verkligen fort att hon hörde av sig efter provtagningen.

Så här såg mina prover ut nu:

S TSH: 1,12 (förra gången var det 3,53)
B HB: 114 (förra gången 108)
S-PROLACTI: 364 (förra gången 768)

Så nu är läkaren nöjd med mina provsvar. Jag ska fortsätta med samma Levaxin dos alltså 50 mg per dag. Jag ska även äta 2 Duroferon (järntabletter) per dag. Jag fortsätter även att äta Mitt val kvinna 1 tablett per dag.

Sen när vi känner oss redo så ska vi starta upp med ett nytt frysförsök, men det kommer inte att bli än. Jag vill först försöka lite på egen hand och så vill jag även kolla så att mitt S TSH värde fortsätter att vara bra. Jag vill även att mitt blodvärde ska öka.

Har nyss fått i mig lite middag efter nattens arbete. Har vaknat med huvudvärk och det känns som jag håller på att bli förkyld, hopas verkligen att det går över. Har inte alls tid att bli sjuk nu.

Inatt är det i alla fall sista natten, sen är jag ledig till på fredag och då jobbar jag bara två nätter. Så jag har ingen lust att bli sjuk och vara tvungen att vara hemma från jobbet.

Nästa vecka är jag långledig och då har jag fått ett riktigt roligt uppdrag, jag ska nämligen vara barnvakt åt min systerson måndag, onsdag, torsdag och fredag. Jag längtar riktigt mycket. Vi ska hitta på mycket skoj tillsammans :-)

Har nyss varit och hämtat in posten, både jag och gubben hade fått från våran läkare.. skyndade mig att riva upp min kuvert och läsa.
Så här stod det:

"Hej .....
Kromosomanalysen var helt normal. Hör av mig när jag får svar på de prover som har tagits idag."

Även gubben skyndade sig att öppna hans brev och där stod det:

"Hej ....
Kromosomanalysen visade helt normal kromosomuppsättningning."


Så det kändes riktigt bra, nu har vi i alla fall fått konstanterat att vi passar ihop och att det inte är felet varför vi får missfall.
Nu är det bara att vänta in svaren på proverna som togs i torsdags. Alltid en massa väntande...

Idag när jag slog på datorn möttes jag av en jätte rolig sak, nämligen att Lila har plussat, efter många års kämpande så har de äntligen lyckats på egen hand. Jag är så glad för eran skull, ett jätte stort grattis här med! 

Idag är det måndag och det innebär att det är dags för mig att sätta på min arbetskläderna igen. Jag hoppas verkligen att de har hunnit sätta på vinterdäcken på jobbarbilen, för inatt hade de inte gjort det och nu är det halt på nätterna.

När gubben kommer hem ska han sätta på vinterdäcken på våran bil också, känns inte kul att köra med sommardäcken på kvällen och morgonen när det är så här halt.

Igår kväll kom den första snön här, tyvärr var den inte kvar imorse, men det hinner nog komma en massa snö senare så vi kommer att hinna bli less flera gånger om ;-)

Idag har vi verkligen ett höstväder här, det blåser och känns verkligen kallt. Har nyss kommit in efter en promenad med min hund och jag ångrar att jag inte hade satt på mig vantarna...

Snart ska jag åka iväg och hälsa på en tjej som jag gick gymnasiet med. Har inte träffat henne på några år så det sa bli riktigt trevligt.

Jag har förresten ökat upp min Duroferon (järntabletterna) dos till 2 tabletter om dagen. Jag har snart slut tabletter så när jag åker till apoteket nästa gång ska jag kolla om det finns nån annan sort som innehåller mer järn eller om nästa steg är receptbelagt. 

Imorgon är mitt mål att försöka få tag i min läkare så jag får höra lite med henne om mina provsvar, men det brukar vara nästan omöjligt att få prata med läkaren, men jag ska försöka i alla fall :-) 

Sitter här vid datorn igen och funderar på vad jag ska göra, mina alternativ just nu är att hoppa in i duchen och klä på mig, äta frukost eller kanske jag borde skriva lunch eller helt enkelt sitta här vid datorn och bara slappa...
hmm det lutar åt alternativ 1 duscha först och sen äta lite lunch, sen kan jag i och för sig komma tillbaka hit till datorn ett tag ;-)

Som jag har skrivit om tidigare så har jag ju börjat ett sammarbeta med www.testlagret.se och när jag började med det fick jag en liten present av dem som innehöll teststickor och gravstickor. Så just nu testar jag varje dag med ägglossningsstickorna, kontrollstrecket och ägglossningsstrecket ska vara lika starka och det är dem inte än. Så om några dagar får jag nog utslag på testet och då ska det mysas här hemma. För vem vet mirakel kan ju ske, hoppet är ju det sista man får tappa! Samtidigt tänker jag lite så här, vi har försökt i så många år men det har inte fungerat så varför ska det fungera nu... den enda skillnaden mot förr var att jag nu äter Levaxin, det kanske är det som var den felande länken?!