Nu är det årets sista dag och det är dags att knyta igen säcken för 2010.
Om nån skulle ha sagt till mig för ett år sedan att 2010 skulle bli vårat absolut bästa år skulle jag bara skratta och säga stor risk.
Men nu när året nästan är slut så kan jag inte annat än att säga att det här är det absolut bästa året som jag har varit med om. Känner mig så lycklig och tillfreds med livet. Önskar så att alla ska få uppleva det här som vi får uppleva varje dag resten av våra liv ♥

Jag tänkte gå igenom det här året månad för måndad.

Januari: J min älskade man övertalar mig till att vi ska försöka göra ett försök till. Jag känner mig mycket tveksam för varför ska det helt plötsligt lyckas för oss nu. Hur som helst så kontaktar vi våran ivf klinik och jag får Prednisolon utskrivet. Vi bestämmer oss för att göra ett ostimulerat frysförsök. Den 29:e januari gör jag ett ultraljud för att se att allt ser bra ut "där nere". Börjar även testa med ägglossningstest för att se när jag får omslaget.

Februari: Den 1:a får jag omslaget, kontaktar kliniken och får tid för insättning 7:e. Nu ska bara våra frysisar klara upptiningen. Vi hade 5 långtidsodlade embryon i frysen, varav 2 klarade upptiningen. Så dessa två fick jag tillbaka och fick så börja ruva igen.
På alla hjärtans dag tjuvtestade jag, det var då ruvardag 7 och jag fick ett svagt plus. Var svårt att vara riktigt glad över graviditeten då jag trodde att det skulle bli ytterligare ett missfall, för varför skulle det gå vägen den här gången.



Mars: Nu var det äntligen dags för att göra det tidiga ultraljudet, mådde så illa av nervositet. Visste inte riktigt var jag skulle ta vägen i väntrummet. Väl inne hos läkaren kunde jag knappt titta på skärmen. Sen när hon ler och säger här är hjärtat så svämmer mina ögon över, jag är så himla lycklig. Ett av våra embryon har fastnat och lever i min mage.


Vecka 7+0

April: Jag är lite små orolig för pyret så jag bokar ett till ultraljud för att kolla så att allt är bra och än en gång får jag se vårat älskade barn som växer och utvecklas precis som h*n ska.  Nu törs jag börja tro att det ska gå vägen den här gången. Min mage växer som bara den. Det har börjat att bli svårt att "gömma" den så nu berättar vi äntligen till alla att vi ska ha barn.



Maj: Jag, J och min systers familj åker till Turkiet och har en riktigt härlig semester. Jag får problem med foglossning och blir sjukskriven i slutet av månaden. Jag börjar även att gå på vattengympa som är så himla skönt.



Juni: Då fick vi äntligen göra rutinultraljudet. Både jag & J var riktigt orolig innan. Jag hade läst mycket på internet om andra blivande mammor som var i samma vecka som jag som kände en massa sparkar och rörelser, men jag kände ju ingenting alls. Allt såg bara bra ut på ultraljudet, jag hade moderkakan i framvägg vilket förklarade varför jag inte hade kännt nåt. Men i slutet av juni å kände jag äntligen de underbara rörelserna ♥

Juli: Jag börjar att röja upp i rummet som pyret ska ha. Sedan målar vi det, sist men absolut inte sist så får jag möblera där inne. Jag gör även i ordning skötbord i tvättstugan. Jag är nu inne i trimester 3!

Augusti: Magen växer och fogbesvären ökar....



September: Jag får göra ett tillväxtultraljud för här uppe i norr är det obligatoriskt när man har gjort ivf. Bebisen var lite större än beräknat.
I slutet av månaden upptäcktes det att jag hade graviditetsdiabetes. Så nu fick jag lägga om min kost och tänka på vad jag åt.

Oktober: Äntligen var månaden här då du var beräknad att komma. Fick göra ytterligare ett tillväxtultraljud då jag hade fått graviditetsdiabets, bara för att kolla så att allt var bra med bebisen.
Har börjat att få förvärkar. Läkaren som gjorde ultraljudet som var i början av oktober trodde att bebisen skulle komma när som helst. Även min barnmorska trodde att bebisen skulle komma före beräknad födelse som var 26:e oktober. Dagarna gick men ingen bebis ville titta ut. Började bli riktigt jobbigt i slutet.


Vecka 38+0

November: Nu var jag på övertid och varje dag kändes som en vecka minst. Jag kunde inte sova på nätterna, kände mig trött, ledsen och grinig.
På +13 dagar så föddes hon äntligen vårat älskade underbarn. Cornelia föddes den 8:e november och vägde 3975 gram och 52 cm lång, världens finaste. De sägs ju att de finaste barnen tar längst tid att göra och det stämmer nog, för Cornelia tog 9 år att göra ♥ 




December: Livet kan nog inte bli mer underbart än så här. Känner mig så himla lycklig och tacksam för allt. Kan inte i ord beskriva den lyckan som vi upplever. Älskar Cornelia mest av allt på denna jord, finns inget som jag inte skulle göra för henne.



Det här var alltså mitt år i bild och text. Önskar så att alla ni ska få uppleva ett sånt här år.

Gott nytt år önskar jag till er alla underbara bloggläsare!