Natten till i måndags så var jag vaken i stort sett hela natten. Ringde in till förlossningen vid fem tiden för att få lite hjälp eller åtminstonde lite stöttning.
Då var det samma barnmorska som jobbade som natten innan. Kändes inte som att jag fick ett bra bemötande och jag kände mig riktigt ledsen efteråt.

Låg i sängen och grinade och tyckte mest synd om mig själv. J sov gott i stort sett hela natten. Jag pendlade mellan sängen, köket och duschen.

Sen när klockan var vid 07 så väckte jag J då jag hade riktigt ont. Han undrade så klart om vi skulle åka in, men jag sa att det är väl ingen idé då de bara kommer att skicka in oss igen.
Jag kände mig inte alls i form. På morgonen när J skulle duscha så var allt varmvatten slut, jag hade visst använt upp hela varmvattenberedaren ;-)

Pratade med min mamma i telefonen och då brast det igen för mig. Grinade som bara den. Funderade på att ringa till min svärmor och be hon följa med upp på förlossningen för att se till att jag skulle få hjälp. Men det ville inte J, han lovade istället för att ta fram sin "hårda" sida för att kräva att jag ska ha hjälp.

Vid 11 tiden så var vi uppe på förlossningen och då blev jag uppkopplad till ctg. Jag hade då värkar som kom med ungefär 10 minuters mellanrum. Tänkte bara jaha, nu är det kört. Bara att åka hem igen. Men barnmorskan bestämde i alla fall att hon skulle göra en gynundersökning.

11:23 gör hon en gynundersökning och jag är då öppen 6 cm, lyckan var total. Äntligen tänkte jag bara, nu händer det nåt!

Barnmorskan gör iordning min antibiotika som jag ska ha, pga mina gbs bakterier. Strax efter klockan 12 så tar de hål på mina hinnor och ger mig värkstimulerande dropp för att få igång värkarna ordentligt.
Nu är det skiftbyte och ny jätte gullig personal kommer.

13:45 frågar de mig om jag vill ha någon smärtlindring och jag tackar bara ja tack! Så då börjar jag med lustgas vilket hjälper mig riktigt bra i värkarbetet. Jag är fokuserad och andas bra genom smärtan.

14:20 tar jag EDA bedövning, läkaren har problem med att få nålen på rätt ställe. Nu i eterhand har jag fått veta att han fick sticka mig 6 gånger istället för 1 för att komma rätt.

Lustgasen och ryggbedövningen hjälper mig genom värkarbetet riktigt bra. Personalen är helt underbar och stöttar mig. Jag trodde innan förlossningen att jag skulle ha det riktigt kämpigt men allt går bara bra, känner mig så fokuserad och går helt in i förlossningen och lyssnar på min kropp.

15:45 Jag står vid ett gåbord och "dansar" på för att få huvudet att sjunka neråt.

15:55 minskar de ner ryggbedövningen och har bara lustgasen till hjälp. Jag andas genom värkarna.

Lägger mig i sängen på vänster sida med benet i ett stöd. Sen ställer jag mig upp i sängen och tar i huvudgaveln. Är riktigt fokuserad på det jag gör. J puschar och berömmer mig hela tiden.

17:12 börjar jag att krysta halv sittande i förlossningssängen. I rummet är det jag, J, en barnmorska, barnmorskestuderande, en undersköterska och en läkarstuderande. Det är läkarstudentens första förlossning och jag ser efter ett tag att han ser lite blek ut och frågar om han håller på att svimma men han tycker att det är lugnt. Skämtar på att personalen inte har tid att hjälpa han utan att de är där för min skull. Så det var bäst att han höll sig på benen ;-)

17:38 födds vårat mirakel, vårat alldeles eget underbarn ♥

17:45 kommer moderkakan ut och den ser fin ut.

En läkare kommer in och syr mig då jag har spruckit ganska mycket. Det tog ungefär 1 timme att få stopp på mina blödningar och sy ihop mig.

Det här är det absolut bästa jag någonsin har varit med om. Hade inte riktigt tron på mig själv innan att jag skulle klara av förlossningen så här bra. Men jag är grymt imponerad av mig själv. Måste väl skryta lite grann också med att säga att jag inte skrek en enda gång ;-)
J och personalen var också riktigt stolta över mig och tyckte att jag var riktigt duktig. Direkt efter förlossningen så sa jag att det här vill jag göra om och hoppas verkligen att jag kommer att få göra det igen.

Innan förlossningen var det många som sa att jag skulle läsa det ena och det andra och lära mig dittan och dattan. Men jag tänkte själv att allt kommer att ordna sig bara värkarna väl kommer och jag hade rätt. Jag lyssnade på min kropp och gjorde det jag tyckte var en självklarhet.

Smärtlindringen som jag fick var helt underbar. Nu med facit i hand så kanske jag skulle fundera en gång till om jag verkligen skulle vilja ha EDA men att jag fick såna problem efteråt med spinalhuvudvärk är verkligen ovanligt.