Det har verkligen gått i rasande fart för svärmor/farmor. I onsdags så tog de bort sömnmedlet och hon vaknde, då kunde hon nicka och skaka på huvudet. I torsdags då jag & J kom in till henne så sa hon på en gång Cornelia, det var första gången hon pratade efter olyckan. Jag sa till J vad hon hade sagt och han trodde att jag svamlade. Jag skyndade i alla fall att hämta C och då när vi kom in i rummet igen sa hon Cornelia igen. Underbart!

I torsdags fick hon flyga upp till Luleå igen, det var snabba ryck kan jag säga. Var och hälsade på både igår och idag och för varje dag så ser man så stora framsteg. Självklart är det en lång väg tillbaka men allt går åt rätt håll, villket är helt underbart!

När vi var i Umeå så passade vi på att besöka våran ivf klinik för att visa upp våran tjej och lämna ett kort till personalen där vi hade skrivit: Tack för att jag finns /Cornelia med familj.
Våran läkare blev jätte glad då vi kom förbi, han kom ihåg oss och grattade så hjärtligt. Han passade på att hålla i Cornelia så vi fick ta lite bilder.



Nu ska jag sätta mig framför tv:n och försöka att ta det lite lugnt. Känns i kroppen att det har varit en jobbig vecka.

Tack för alla fina kommentarer, det värmer verkligen! Tusen tack för att ni finns ♥