Nu har vi precis kommit hem efter dagens operation. Cornelia var första barnet ut även idag, vilket är skönt då det är lite (MYCKET) svårt att förklara för en 2åring att hon inte får äta...
Vi fick även idag börjar med att gå in i uppvakningsrummet iklädda snygga operationskläder. Där skulle de ge Cornelia flytande alvedon och lugnande medicin. De började med alvedonen men hon spottade och fräste mest. Efter en stund fick vi i henne den lugnande medicinen och efter ett tag märker jag hur den börjar att verka. Cornelia var helt borta, skrattade, sträckte ut tungan och var allmänt drogad. Lite obehagligt att se henne så :-(
Sedan gick vi vidare in till operationssalen. Jag berättade då för narkosläkaren om problemen som var då vi låg inne med att sätta en kanyl på henne så därför valde läkaren att söva henne med masken istället. Först fick hon lustgas vilket gjorde henne ännu mer "borta", sen byttes den ut mot sömnmedel. Då hon började att somna så fick hon ryckningar och blev allmänt orolig vilket var jobbigast för mig. Cornelia var inte medveten om det då.
Att lämna henne nedsövd var lika jobbigt den här gången som förra. Men tack och lov så tar ju operationen inte så lång tid.
När operationen var färdig så fick jag gå in till uppvakningsrummet och sitta brevid henne. Hon vaknade snabbt och var lite orolig. Hon tyckte att det var obehaligt med "tratten" i halsen och syrgasen så det tog vi bort. Efter det fick hon sitta och mysa i min famn en stund innan vi gick tillbaka till avdelningen.
På avdelningen fick hon välling och lite saft, efter det kvicknade hon till snabbt. Ner på golvet för att leka på en gång, i början gick hon lite ostadigt men det släppte rätt så fort.
Läkaren kom in och berättade att Cornelia hade vätska bakom båda öronen. I det högra örat satt röret på rätt plats men det togs bort och ett nytt sattes dit. Trumhinnan var även svälld och irriterad.
Den vänstra trumhinnan var riktigt tunn och skör, men jag glömde bort att fråga om det kommer att gå till sig. Det vänstra röret hade satt sig på sniskan så det hade varit lite svårt att få ut det. Sen då trumhinnan var skör så började hon att blöda ur det örat. Läkaren sa att det inte är några mängder blod som kommer men det var ändå lite svårt för henne att se i mikroskopet.
Nu är det ett nytt rör även i det örat.
Om en dryg månad fick vi en ny tid till öron/näsa/hals för att kolla hur rören sitter, läkaren tyckte att det var för länge att vänta 1år tills nästa besök.
Den här läkaren hade hört talas om Cornelia då hon var inlagd så hon är lite känd där på avdelningen ;-)
Känner mig ganska trött och sliten nu då Cornelia valde att vakna kl 02 inatt och ropa på mig. Då hon var fastande så kunde vi inte ge henne nån välling utan det var bara att försöka få henne att somna om vilket inte alls gick. 03:30 gav jag upp och då fick J ta henne. Tror ni inte att hon somnade på en gång då!
Nu myser vi på här hemma med Pippi film, popcorn och saft. Har man opererats så har man.
