Förlossningen

Natten till i måndags så var jag vaken i stort sett hela natten. Ringde in till förlossningen vid fem tiden för att få lite hjälp eller åtminstonde lite stöttning.
Då var det samma barnmorska som jobbade som natten innan. Kändes inte som att jag fick ett bra bemötande och jag kände mig riktigt ledsen efteråt.

Låg i sängen och grinade och tyckte mest synd om mig själv. J sov gott i stort sett hela natten. Jag pendlade mellan sängen, köket och duschen.

Sen när klockan var vid 07 så väckte jag J då jag hade riktigt ont. Han undrade så klart om vi skulle åka in, men jag sa att det är väl ingen idé då de bara kommer att skicka in oss igen.
Jag kände mig inte alls i form. På morgonen när J skulle duscha så var allt varmvatten slut, jag hade visst använt upp hela varmvattenberedaren ;-)

Pratade med min mamma i telefonen och då brast det igen för mig. Grinade som bara den. Funderade på att ringa till min svärmor och be hon följa med upp på förlossningen för att se till att jag skulle få hjälp. Men det ville inte J, han lovade istället för att ta fram sin "hårda" sida för att kräva att jag ska ha hjälp.

Vid 11 tiden så var vi uppe på förlossningen och då blev jag uppkopplad till ctg. Jag hade då värkar som kom med ungefär 10 minuters mellanrum. Tänkte bara jaha, nu är det kört. Bara att åka hem igen. Men barnmorskan bestämde i alla fall att hon skulle göra en gynundersökning.

11:23 gör hon en gynundersökning och jag är då öppen 6 cm, lyckan var total. Äntligen tänkte jag bara, nu händer det nåt!

Barnmorskan gör iordning min antibiotika som jag ska ha, pga mina gbs bakterier. Strax efter klockan 12 så tar de hål på mina hinnor och ger mig värkstimulerande dropp för att få igång värkarna ordentligt.
Nu är det skiftbyte och ny jätte gullig personal kommer.

13:45 frågar de mig om jag vill ha någon smärtlindring och jag tackar bara ja tack! Så då börjar jag med lustgas vilket hjälper mig riktigt bra i värkarbetet. Jag är fokuserad och andas bra genom smärtan.

14:20 tar jag EDA bedövning, läkaren har problem med att få nålen på rätt ställe. Nu i eterhand har jag fått veta att han fick sticka mig 6 gånger istället för 1 för att komma rätt.

Lustgasen och ryggbedövningen hjälper mig genom värkarbetet riktigt bra. Personalen är helt underbar och stöttar mig. Jag trodde innan förlossningen att jag skulle ha det riktigt kämpigt men allt går bara bra, känner mig så fokuserad och går helt in i förlossningen och lyssnar på min kropp.

15:45 Jag står vid ett gåbord och "dansar" på för att få huvudet att sjunka neråt.

15:55 minskar de ner ryggbedövningen och har bara lustgasen till hjälp. Jag andas genom värkarna.

Lägger mig i sängen på vänster sida med benet i ett stöd. Sen ställer jag mig upp i sängen och tar i huvudgaveln. Är riktigt fokuserad på det jag gör. J puschar och berömmer mig hela tiden.

17:12 börjar jag att krysta halv sittande i förlossningssängen. I rummet är det jag, J, en barnmorska, barnmorskestuderande, en undersköterska och en läkarstuderande. Det är läkarstudentens första förlossning och jag ser efter ett tag att han ser lite blek ut och frågar om han håller på att svimma men han tycker att det är lugnt. Skämtar på att personalen inte har tid att hjälpa han utan att de är där för min skull. Så det var bäst att han höll sig på benen ;-)

17:38 födds vårat mirakel, vårat alldeles eget underbarn ♥

17:45 kommer moderkakan ut och den ser fin ut.

En läkare kommer in och syr mig då jag har spruckit ganska mycket. Det tog ungefär 1 timme att få stopp på mina blödningar och sy ihop mig.

Det här är det absolut bästa jag någonsin har varit med om. Hade inte riktigt tron på mig själv innan att jag skulle klara av förlossningen så här bra. Men jag är grymt imponerad av mig själv. Måste väl skryta lite grann också med att säga att jag inte skrek en enda gång ;-)
J och personalen var också riktigt stolta över mig och tyckte att jag var riktigt duktig. Direkt efter förlossningen så sa jag att det här vill jag göra om och hoppas verkligen att jag kommer att få göra det igen.

Innan förlossningen var det många som sa att jag skulle läsa det ena och det andra och lära mig dittan och dattan. Men jag tänkte själv att allt kommer att ordna sig bara värkarna väl kommer och jag hade rätt. Jag lyssnade på min kropp och gjorde det jag tyckte var en självklarhet.

Smärtlindringen som jag fick var helt underbar. Nu med facit i hand så kanske jag skulle fundera en gång till om jag verkligen skulle vilja ha EDA men att jag fick såna problem efteråt med spinalhuvudvärk är verkligen ovanligt. 

 


Åter imorgon, fredag!

Jag har inte glömt bort er, tänkte bara att ni kanske började bli less på att det hela tiden var jag som uppdaterade och inte den vanliga bloggaren. Nåväl, här är jag igen, vare sig ni vill eller inte.

För kännedom är syster kvar på sjukhuset, pga de tidigare gbs bakterierna (tror jag nu det var?!). Så hon får komma hem först imorgon, på fredag alltså. Ammningen har kommit igång ordentligt och Cornelia verkar förstå grejjen. Hon stödmatas var 4:e timme i och med sockret?! (de är mycke att komma ihåg ;)) och de går finfint. I och med att eda:n tog fel (eller att läkaren satt den fel först) har Sara fått en förjäkla tråkig huvudvärk, sk spinal huvudvärk. En bra grej för syster som gillar cola var att de rekommenerar att dricka en massa coca cola. Ännu bättre hade det varit med kaffe, men det gillar hon ej.  

Summa summarum verkar inte gå någon större nöd på dem där på sjukhuset. De myser, läser och vilar upp sig. J har fått åka hem några svängar och elda i huset då det tidigare i veckan var kallt här uppe i norr och idag var han hem och skottade. Det har kommit en hel del snö så de får kämpa på i snön med barnvagnen sen!

 

Eftersom det här blev ett ganska långt inlägg bjuder jag på en till bild på vackerbarnet.


Världens finaste Cornelia! Bilder på "lillaunderbarn"

 
Lillpluttan 1 dag gammal






Stolt kusin!



 
Cornelia hos sin fina mamma (sjukhusskjorta så slipper ni fundera om min syster har världens fulaste klädsmak).



Som ni ser är hon världens sötaste lilla tjej. Blev sååå otroligt bebissugen. Tur att Viggo blir storebror i mars!! Cornelia var så mysig och go. Längtar redan till nästa gång vi får träffa henne :)

Behöver jag säga att jag är den stoltaste mostern någonsin?!


Kan inte klockan bli 16.30 snart?

Jag vill åka och hälsa på lilla Cornelia NU! Viggo ville inte åka på dagis imorse, "åka nela, åka nela". Man borde nästan få en dags ledighet när man blivit moster och barnet fått en till kusin :) Kanske nått att ta upp vid nästa personalmöte?! Ikväll blir det en snabb middag iform av the mother of scan och mackisar så vi kan åka iväg och snosa bebis så fort som möjligt.  

Pratade med syster några gånger igår kväll, och lyckoruset var såklart ett faktum. Cornelia mådde bra och de nyblivna föräldrarna likaså. Hade dock hoppats på att få höra lite bebisljud men icket. Får klämma lite extra på henne ikväll :)

Lilldonnan hade varit vaken större delen av natten och då hade J fått vara uppe då Sara behövde vila. Läkaren hade lagt eda:n fel först vilket resulterade i en "benlös" syster och förmodligen en kommande huvudvärk. Bm ville därför att Sara skulle vara liggandes. Syster låter iallafall pigg och lycklig!

Mamma, alltså mormor till Cornelia, hade äntligen, efter många nätter med dålig sömn där hon skyllt på förkylningar och dylikt, fått en god natts sömn och kunde bara konstatera att "åh va skönt att hon kommit". Själv har jag åxå sovit som en prinsessa inatt. Kände mig alldels nipprig och euforisk hela gårdagen.

J skulle åka hem och hämta datorn då de blir kvar 3 dyng på bb, pga systers tidigare socker. Så jag förmodar att Sara kommer uppdatera er mer under dagen. Om inte får jag skriva igen ikväll och berätta hur bedårande hon är. För jag har sett en liten liten bild på henne, via mms :)

Cornelia

Flickan i magen var en liten Cornelia, men det visste ni kanske redan?!
3975g och 52cm lång.
Vet inte om jag blir särskilt utvald av syster då J ringer och uppdaterar så pass ofta, men kan gissa att det har lite med bloggen att göra, hihi ;) 

Nu blir det nog inga fler uppdateringar idag. Men jag erkänner att jag tycker att det är rätt kul det här med blogg, kanske startar en egen en vacker dag.  Nu får vi hoppas lilla familjen får en fin första natt tillsammans.

Bebis bebis bebis!!!!


För cirka 1h sen föddes en liten tjej på ett sjukhus här i norr :)

Förmodligen världens finaste tösabit. Har ingen bild, inga vikt- och längduppgifter men den nyblivna pappan försäkrade om att "hon är skitsöt" :) Blir nog ingen visit ikväll men det är ju en dag imorgon åxå.

Så nu kan jag alltså titulera mig som både mamma och moster och det känns fantastiskt.

/Den stolta mostern

Inlägg från blivande moster

Håll i er, för nu händer det grejjer!

Har just pratat med J. Syster är nu öppen 6cm så de blir alltså kvar på förlossningen!
Idag (det måste ju för tusan ändå bli idag) blir jag MOSTER!! Och de får ÄNTLIGEN träffa älskade bebisen. Wihiee.

Frågan är bara, hur ska jag kunna jobba bra idag? Det här är alldeles för spännande. :)

Uppdatering 1: Öppen 8cm och skall nu få ryggbedövning :)
Undrar om syster tänker att det är såhär jag skall uppdatera?! Men va tusan ;)

Uppdatering 2: Öppen 9,5cm. Skrattade lite åt J som är söt som ringer och håller oss ordentligt uppdaterade. Det går finfint för syster. Bedövningen gör sitt jobb och värkarna känns mindre smärtsamma. 

Jag hoppas, hoppas, hoppas, att jag får åka och kika på underverket ikväll. Jag kanske kan skylla på att ni läsare vill ha bildbevis ;) Dock har sambon planerat in att gå på basketmatchen i Pontushallen ikväll. Men vad är viktigast, bebis eller basket? För någon måste ju vara hemma med Viggo åxå...