Hemma

Första lediga helgen på länge som vi väljer att stanna hemma istället för att åka iväg med husvagnen. Måste säga att det känns lite konstigt, men ack så välbehövligt. Vi har en hel del som vi måste göra innan vintern kommer, men tyvärr har inte vädret varit med oss... Regnet har stundvis vräkt ner och då är det lite jobbigt att vara ute och pyssla.
 
Idag har min syster med sambo och deras två underbara barn varit här. Var ett tag sedan vi träffades och barnen hade så roligt. Det var full rulle ;-)
 
Jag & min syster började att prata om provrörsbefruktning och det ena ledde in på det andra. Sen frågade hon mig hur vi känner om vi kommer att göra nåt fler försök och då slog det mig att nej det kommer vi inte att göra. Jag vill inte ge mig in i ivf karusellen igen. Självklart hade det varit jättekul om vi skulle få ett syskon till Cornelia, men om det inte bli på vanlig väg så är det så.
Jag är jätteglad och tacksam att vi har Cornelia och att vi lyckades få henne. Hon betyder allt för oss! Jag vet hur dåligt jag mådde vissa perioder under ivf försöken och det vill jag inte utsätta Cornelia för. Sen kostar det riktigt mycket pengar att göra varje försök och det är pengar som jag hellre vill göra roliga saker för tillsammans med min familj.

Föräldramöte

Jag har precis kommit hem från mitt första föräldrarmöte på förskolan, nyfiken på vad de skulle ta upp så har jag sett fram emot det här ett tag. Det kändes stort att JAG fick vara på ett föräldrarmöte och att JAG har ett barn som går på den förskolan.
Det började med en presentation av personalen och vi föräldrar. Sen gick de igenom hur en dag såg ut, vad deras mål är under året osv.
Nu då vi precis har haft inskolning så vet jag redan ungefär hur deras dagar ser ut, men det var ändå intressant att höra.
När barnen fyller år så får de barnet vara i fokus, tidigare fick man ta med sig glass men nu var det borttaget.
 
Under vecka 44 ska de fira halloween så då blir det maskeradkläder, mina tankar for då på en gång iväg vad vi skulle köpa för dräkt. Men efter ett samtal med min mamma så fick jag höra att hon redan hade köpt en Pippi dräkt och peruk till Cornelia så det blir perfekt!
 
Nu till nåt helt annat. Som ni vet brinner jag för allt med ofrivilligt barnlösa och jag bor i ett av de snålaste landstingen men nu verkar det äntligen bli ändring på det!
Läs det här! Om det här går igenom så kommer det att hjälpa många par att få sin högsta dröm i uppfyllelse. Det kommer garanterat att öka köerna också, men det är ett annat problem.
 
 

:-(

Idag är en sån där dag då jag känner mig lite bitter på livet. Jag vet att jag inte ska vara det och att jag ska vara nöjd (och det är jag verkligen) över Cornelia men efter att ha sett en ultraljudsbild på facebook idag så känner jag mig så nere. Jag tycker självklart att det är jättekul för paret som ska få sitt andra barn, men samtidigt så kändes det som ett slag i magen. Vet inte varför egentligen, de kanske också har kämpat vad vet jag. Men idag var det bara en dålig dag.... :-(
Jag gillade givetvis inlägget och skrev nåt i stil med åh så roligt, grattis.
 
Jag har haft många tankar idag, tänk om vi inte får uppleva lyckan över att bli gravida igen, tänk om Cornelia inte får några syskon, tänk om, tänk om...
 
Vi har en massa saker som vi skulle behöva göra här hemma, att lägga ner ca 30000 kr på ett ivf försök är mycket pengar. Varför ska det vara så dyrt... Det känns som att det blir en klassfråga om man ska ha råd eller inte att skaffa barn. Kanske jag skulle köpa en trisslott, med min tur vinner jag säkert 50 kr...
 
Nä fy känner bara att jag blir mer och mer deppad :-(

Liv, lust & längtan

Igår kväll visades en jättebra novell film på TV2 klockan 21:45 som hette Liv, lust och längtan. Den handlade om hur det känns att vara ofrivilligt barnlös.
Regisören till den här filmen har själv varit ofrivilligt barnlös.
 
Den här filmen tycker jag var klokren, den fick verkligen med sig alla känslorna som man upplever. Så om ni nu mot förmodan missade den igår så kan ni se den här: http://www.svtplay.se/video/150806/liv-lust-langtan
 
 

Grattis!

Jag började nästan att tro att jag skulle missa tvillingarnas födelse när jag är på semester, men jag hann med! Igår kväll blev fina Sara & A äntligen föräldrar till 2 killar, de kom till och med på A:s födelsedag!  
Ett jättestort grattis till er även här!

Ofrivilligt Barnlösas dag

Förra året så kom Wilda Matilda på idén med att ha en dag för ofrivilligt barnlösa. Hon bestämde att den dagen skulle vara dagen före morsdag.
Så på lördag är det alltså dags igen.
Magnus Nilsson startade ett event på facebook för den här dagen.
Förra året var vi ungefär 3000 som deltog i det eventet. Jag deltar även i år, det tycker jag att du också ska göra.

Gå in här för att delta!






Wabbis



Nu kan du köpa en egen Wabbis för 100kr plus porto normalt 12 kr inom Sverige och på så sätt hjälpa andra ofrivilligt barnlösa. Pengarna går till Wabbie foundation.
Stiftelsen som startades av Lars & Sandra 2010 för att kunna hjälpa ofrivilligt barnlösa. Just nu går det lite trögt att få in pengar dit, för företag tycker att ofrivilligt barnlösa är ett lyxproblem.

Här kan du köpa en sån här sötnos. Du kan även maila till Jannica som har hand om beställningarna.

Ju fler som beställer, ju mer pengar kommer det in till stiftelsen och fler kan få hjälp att få bli föräldrar. Tillsammans är vi starka!

Jag ska beställa en, ska du?!

Insamling till Loba

Loba och hennes M behöver genomgå en ED (embryodonation) för att kunna bli gravida. Efter flera års kämpande så har deras pengar tagit slut, så därför har de startat en insamling för att kunna göra ett försök.
Här hittar ni insamlingen. Sprid gärna det här vidare, tillsammans är vi starka!

Media

Nu verkar det som att ofrivilligt barnlöshet är i hetluften, vilket gör mig så himla glad att media ÄNTLIGEN får upp ögonen för oss. Fast vi har fått vårat mirakel så räknar jag mig till ofrivilligt barnlösa för det har jag varit under längre tid än jag har varit mamma.

Här kommer några artiklar från dagens tidningar:

Längtan efter barn har funnits sedan tonåren
Fortfarande ett socialt stigma
Barn är inte meningen med mitt liv
Att skaffa barn var ett senare projekt i livet
Det är en stor sorg

Självklart länkar jag också till Johanna Mannungs debattartikel på aftonbladet idag. Måste jag skilja mig för att få ett barn till?

Jag kommer inte ihåg...

I dagens expressen har Jenny Strömstedt skrivit en krönika: Jag kommer inte ihåg hur det var att inte kunna få barn.
Jag tycker att det är så himla bra att media skriver om barnlöshet och att det nu är i hetluften i och med de två nya serierna som ska börja.

Att inte vi har kunnat få barn på "vanlig" väg är inget som vi ska behöva skämmas för. Så jag hoppas att den här krönikan öppnar upp för fler att berätta.

Hur som helst så skriver hon att hon inte kommer ihåg hur det var att inte kunna få barn. Jag själv tänker ofta på alla dumma kommentarer folk har kommit med, än idag tycker jag att det är jobbigt när folk pratar om att vi måste skaffa syskon och såna frågor. Jag vill självklart ha en lillasyster eller lillebror till Cornelia men jag tar inte det för givet. Är så glad och tacksam över att vi äntligen har fått vårat mirakel.
Jag tar även illa vid mig med frågor om jag är gravid nu, såna frågor vill jag gärna få slippa.

Så jag ser verkligen fram emot programstarterna och hoppas att de ska öka förståelsen för oss ofrivilligt barnlösa!


Syskonfunderingar

Här har vi haft en tidig morgon. Den lilla fröken tyckte att det var morgon redan halv sex, så då var det bara för mig att se glad ut och kliva upp.

Nu känner jag mig relativt pigg, men då blev Cornelia trött istället så nu ligger hon och sover i sin vagn.

Idag kommer min syster och mina två syskonbarn hit så då kommer det att vara full rulle. Det är så roligt att se hur mycket Cornelia gillar andra barn. Tänk att redan nu så uppskattar de andra barn.

Nu kanske nån tycker att jag är otacksam och att vi ska vara tacksamma för att vi har fått Cornelia och det är vi verkligen, men vi skulle vilja ha syskon till henne.
Jag vill inte att hon ska behöva växa upp som ensambarn. Jag vill att hon ska ha en syster eller bror att leka/bråka med. Jag vill ge henne den glädje som det är att växa upp med syskon, är själv uppvuxen med två syskon och skulle för allt i världen inte vilja växa upp som ensambarn. Men det kanske är underbart att växa upp som ensambarn också, att ha sina föräldrar helt för sig själv.

Jag vet nu att det inte är några självklarheter att vi kommer att kunna få syskon, men jag skulle i alla fall vilja ge det en chans. Det tråkiga är bara att vi inte har några frysisar så om vi ska göra ett nytt försök så måste vi lägga ut strax över 30000 kr för ett försök, vilket är mycket pengar.
Jag vet inte heller hur min kropp skulle bli under en ivf behandling till, det är ju ganska påfrestande.



Så här går mina tankar ganska mycket just nu... Frågan är ju också när det är dags att starta med ett eventuellt syskonförsök, jag skulle gärna vilja ha barnen ganska tätt.
Tänk hur enkelt det hade varit om man kunde bli gravid på vanlig väg, sånt som många människor tar helt för givet att man ska kunna... Tänk alla pengar som vi hade sparat och kunna lägga på andra roliga saker....

När skulle ni vilja ha syskon till era barn?

Barnlös -meningslös

Den här texten är skriven av Cecilia och Hedda och jag tycker att den är jätteviktig och hoppas att ni alla sprider den vidare!


"Föreningen Barnlängtan publicerade i slutet av juni 2011 rapporten "Meningen med livet - Ofrivilligt barnlösas hälsa och livskvalitet" som bygger på en enkätundersökning besvarad av över 1000 personer med erfarenhet av ofrivillig barnlöshet. Så gott som alla, 99%, svarade att deras livskvalitet har påverkats negativt av barnlösheten. Mer än hälften har någon gång under barnlösheten upplevt att de inte vill leva.
Infertilitet drabbar omkring 15% av den del av befolkningen som är i barnafödande ålder. Omkring 2,8 miljoner svenskar är enligt SCB mellan 20 och 42 år, om det är den ålderns som anses som barnafödande är det över 420 000 personer som drabbas av infertilitet, och en stor del av dessa som mår psykiskt mycket dåligt av barnlösheten. Trots detta är det psykologiska stödet som erbjuds barnlösa begränsat. Nästan 60% av dem som besvarat Barnlängtans undersökning har inte erbjudits något psykologiskt stöd alls under behandlingarna.

Fertilitetsklinikerna tar emot mängder av privatbetalande patienter vars högsta önskan är att bli föräldrar. Det är inte ovanligt att misslyckade behandlingar leder till att man går vidare från en klinik till en annan, eller kanske flera andra. Det förefaller däremot ovanligt - om det ens förekommer - att klinikerna följer upp hur patienterna mår mentalt och tar ansvar för den totala omfattningen av behandlingar. För individen kan det vara oerhört svårt att själv sätta stopp för de påfrestande behandlingarna, och att i tid börja bearbeta tanken på andra alternativ. Adoption eller ett liv utan barn.

Om fertilitetsklinikerna och privata gynekologmottagningar skulle ta ansvar sina patienters mentala hälsa, vilket skulle kunna innebära att inkomstbringande behandlingsserier avslutas tidigare, skulle sannolikt resultatet i Barnlängtans undersökning ha sett annorlunda ut. I en svår livskris behöver vi ofta professionell hjälp för att komma vidare, därför bör alla patienter hos fertilitetskliniker erbjudas samtalsstöd. Detta ska ske kontinuerligt. Det räcker inte med ett kuratorssamtal vid inskrivning. Just då är hoppet stort att hjälpen ska komma. Behovet av stöd är större efter de misslyckade behandlingar och missfall som många, kanske majoriteten, av patienterna drabbas av.

Om en så stor del av Sveriges befolkning beroende på barnlöshet upplever meningslöshet och till och med tappar livslusten bör alla organisationer och instanser samverka för att ge det stöd som behövs. De som får barn genom fertilitetsbehandling eller adoption mitt i en obearbetad livskris får svårt att utöva det föräldraskap de vill eller borde. Med andra ord är det inte "enbart" de femton procenten som drabbas av att ofrivilligt barnlösa inte får det psykologiska stöd de behöver. Tiden av kris kan också drabba de barn som till slut kommer.

Vi vill uppmana fertilitetskliniker att arbeta tydligare med dessa frågor och föreslår att det i varje avgift som den vårdsökande betalar för behandling eller utredning ska ingå erbjudande om flera samtal med psykolog eller kurator.

Cecilia
Cecilia summerar

Hedda
Heddas dagbok


Bloggupprop! Om du tycker det här är viktigt, får du gärna kopiera eller använda delar av den här texten på din egen blogg. Och varför inte samtidigt mejla din fertilitetsklinik angående möjligheten att få psykologiskt stöd?"


Ofrivilligt barnlösas dag

Idag är ingen vanlig dag för de är Ofrivilligt barnlösas dag och det tycker jag att vi ska uppmärksamma.
Vi har varit ofrivilligt barnlösa i över 9 år och det är inte lätt, utan det är rent ut sagt förjävligt.

Jag vet inte hur många ägglossningstester och graviditetstester som jag har tagit.... hur många gånger jag har gråtit när mensen har kommit.

Efter så många års kämpande så är äntligen vårat mirakel här och jag älskar henne över allt annat. Mitt liv hade inte kunnat vara bättre. När hon föddes var det som att allt vi har gått igenom, allt det som har varit jobbigt bara försvann. 

WHO klassar ofrivilligt barnlösa som en sjukdom, varför tar då inte landstinget sitt ansvar och bekostar fler ivf försök, för det är inte billigt. Här i norr har vi bara fått 1 ivf försök och 1 fet betalade, resten har vi fått bekosta själva. Vi har lagt ut kring 100000 kr att få Cornelia, pengar som är värda varenda krona. Men de pengarna hade vi självklart hellre lagt på andra saker.

Det är inte lätt att prata om att man inte kan få barn på "vanlig väg", men jag vill att man ska prata mer om det. Men det är kanske lättare sagt än gjort, jag har börjat vara mer öppen om att Cornelia är vårat mirakel ♥

Så gott folk nu tycker jag att vi bestämmer att vi slutar att skämmas och viska, utan nu kör vi!!!!!


Efterlysning

Jag har fått en kommentar från Barnlängtan, där det står så här:

"Vi söker 5-10 familjer som skulle vilja ställa upp med en bild och text på max 300 tecken om er speciella/unika familj.
Det är till för att ge andra hopp om en familj som kan bestå av två personer, du och dina barn eller du och dina husdjur. Materialet kommer att användas som vykort i Fertility Europes monter under ESHRE kongress (European Society of Human Reproduktion och embryologi) i Rom i juni.

Vill du vara med skicka ett mail till [email protected] senast 17 juni med ämnet "Special Families", glöm inte bifoga bild och att skriva under med förnamn och från vilket land vykortet kommer från.

Vill du inte skicka en bild på familjen går det lika bra med handavtryck, barnteckning eller annat kort.
Även om ni inte har fått ert lilla pyre än så går et bra ändå! Du kan ju ta en bild på magen :-) Det räcker med förnamn om ni vill va lite mer anonyma."


Gör som mig och skicka ett vykort dit, tillsammans är vi starkare!

Barnlängtan och Wabbie foundation

För några dagar sedan tipsade jag er om Wabbie foundation. Du kan även gå med i deras sida på facebook. Den hittar du här.  

Jag vill nu även tipsa er om att gå med i Barnlängtan (fd IRIS) är en förening som har som mål att ge stöd åt ofrivilligt barnlösa, upplysa om fertilitet och påverka politikerna. Barnlängtan finns också på facebook och de hittar du här.

Du kan bli medlem där genom att klicka här.

Du som anhörig eller vän till nån som är ofrivilligt barnlösa kanske också vilj stödja deras arbete, då kan du bli stödmedlem genom att klicka här.


Ensam är stark men tillsammans är vi starkare!


Går vi mot naturen?

I dagens aftonbladet söndagsbilaga så finns det en artikel som heter "När du är 35 år kan det vara för sent"

Den handlar i alla fall om den biologiska klockan som är på väg ur tiden. Fler kvinnor väljer att skaffa barn senare i livet, men bara varannan 35 årig kvinna blir gravid.
Ju äldre vi bli dessto svårare är det att få barn.

De har även publicerat en ålderstrappa, Qvinnans åldrar.

Kurvan visar hur stor chansen är att bli gravid på ett år, för en frisk kvinna som har ett regelbundet sexualliv och inte använder preventilmedel.





Nu vet jag inte hur bra man ser på bilden så därför skriver jag av det som står.

Om kvinnan är:
20 år så är det 86 % chans att bli gravid inom ett år
25 år så är det 78 % chans att bli gravid inom ett år
30 år så är det 63 % chans att bli gravid inom ett år
35 år så är det 52 % chans att bli gravid inom ett år
40 år så är det 36 % chans att bli gravid inom ett år
45 år så är det 5 % chans att bli gravid inom ett år
50 år så är det 0 % chans att bli gravid inom ett år

Källa: "Management of the infertile women" och "The Fertility Sourcebook"


När jag läser det här så tycker jag att det är skrämmande. När jag och J började försöka få barn så var jag i 20 års åldern, nu är jag närmare 30. Så våran chans att få barn inom ett år har minskat från 86 % till 63 %. Vet egentligen inte om jag vill läsa såna här saker, men det är verkligen svårt att låta bli.
Tack och lov så finns det hjälp att få.

Men som Cathrine Lindman, ordförande för Barnlängtan, en patientföring för ofrivilligt barnlösa säger i samma artikel: "Men vad många inte vet är att det blir svårare att få barn med åren även med teknikens hjälp."

Allt som jag har skrivit om här har jag tagit från dagens aftonbladets söndagsbilaga.

Buddy Holly

Först och främst vill jag tacka er för alla gratulationer och era tummar! Jag hoppas att ni fortsätter hålla dem längre.

Nu då jag har plussat vet jag inte om jag tänker fortsätta att skriva ruvardagar nåt mer, känns lite knasigt.
Hur som helst så ömmar mina bröst och jag har molvärk som kommer och går, varje gång den kommer blir jag lika nervös att det är en blödning som är på väg. Vet inte om det är normalt att ha såna tankar men med tanke på hur de senaste graviditeterna har gått så är det väl därför jag är orolig, men jag försöker ta det lugnt.

Ni som är gravida och har varit det, hur vanligt är det med en här molvärken som jag känner? Hoppas att nån av er kan lugna ner mig lite grann ;)

Idag ska jag iväg på musikalen Buddy Holly. Ska bli riktigt roligt, fick en biljett i julklapp av min mamma så jag, hon, syrran och en tjej till ska gå. Det blir en riktig tjejkväll, först med god mat och sedan musikal, kan det bli bättre än så?!

Det enda som är lite tråkigt är att det är så himla kallt här, imorse när jag vaknade var det -34 grader. Nu har det blivit lite värmare, nu är det nog bara -29 grader. Så det är garanterat myggfritt här ;)


Ruvardag 11

Har precis kollat mailen och jag hade fått ett mail från min ivf läkare. Han beklagade att han hade råkat skriva ut fel medicin och önskade oss ett jätte stort lycka till.
Känner mig så glad, han hade bara behövt skriva att han har skickat ett nytt recept men nu gjorde han verkligen min dag!

Igår hade jag riktig molvärk i magen, kände mig inte alls i form så det blev en tidig kväll för mig. Låg i sängen och läste en bok och bara tog det lugnt. Efter ett tag kändes det bättre men jag håller andan när jag går på toa, känner mig orolig och nervös varje gång...

Min förkylning har börjat bli bättre, tack och lov. På lördag ska jag, syrran och mamma på Buddy Holly och då vill jag vara frisk. Fick en biljett av mamma i julklapp och har sett fram emot det här länge så det blir att äta en massa c-vitaminer så jag är helt kry :)

Ruvardag 10

Atjo atjo prosit, ja så låter det hos mig nu. Jag nyser och det rinner snor... känns inte allt för kul, men jag måste säga att det börjar att gå åt rätt håll. Men gör jag det minsta lilla så blir jag tungandad.
Jag har sjukanmält mig två nätter till så nu kan jag kurera mig tills på måndag då det är dags för jobb igen.

Ruvardag 10, brösten ömmar fortfarande, jag springer på toaletten och kissar stup i kvarten och analyserar toapappret ska jag väl erkänna. Det känns som att mensen ska komma när som helst. Har molande värk i magen.

Jo förresten igår var jag förbi apoteket och skulle hämta ut nya folsyretabletter då jag inte har så många kvar. Då hade min läkare skrivit ut Trombyl istället för folsyra fast jag har nästan en hel burk kvar. Så idag blir det att maila till min klinik och be om ett nytt recept.

Idag funderar jag på om jag skulle få nåt gjort här hemma, skulle egentligen behöva gå en runda med snabeldragaren men det får vänta tills J kommer hem från jobbet. Jag ska nog bara ta och slå på tvättmaskinen, nåt mer anstängande än så ska jag nog inte göra.
Onödigt att ta ut sig.


Ruvardag 9

Även idag är jag förkyld, känns inte alls som det är på väg att bli bättre. Känns riktigt jobbigt. Så fort jag gör nåt blir jag andfådd.
Imorgon är det meningen att jag ska jobba igen, men mår jag så här så blir det att sjukskriva sig två nätter till.

Idag är det ytterligare en slö dag för mig, orkar inte så mycket mer än att gå mellan soffan/tv:n och datorn. Tycker att det räcker gott och väl.

Jo förresten idag är det fettisdag så jag hoppas att ni har fått en semla idag. Jag har ätit en, egentligen tycker jag inte att de är så där jätte goda men min slank ner i alla fall, är man glupsk så är man ;)



Ruvardag 9, vad ska jag säga mer om den dagen. Min bröst ömmar, jag får springa ofta och kissa och igår började jag få lite molvärk. Vet inte om det är positivt eller negativt.
Imorgon är det min BIM (beräknad ICKE mens) så jag kommer nog att springa extra mycket på toa idag/inatt.
Det är fortfarande länge till min testdag som är först 28/2. Men jag kommer inte att hålla mig så länge så ni vet. Jag tror att ivf kliniken i Umeå är den enda som har så långt till testdagen. De andra klinikerna brukar ha ungefär 14 dagar efter återförandet, vilket jag tycker verkar mer "normalt".
Jag fick förresten fel datum för testet när vi gjorde frysförsöket, för de ska dra bort 3 dagar när embryot är långtidsodlat, men men det som väntar på nåt gott...


Tidigare inlägg