Prednisolon

Jag har skrivit några gånger att jag tror att vi har kommit så här långt i våran graviditet just därför att jag har fått utskrivet Prednisolon som är en kortisontablett som i vanliga fall används av astma  och allergi patienter.
Jag äter en låg dos av detta preparat, endast 2,5 mg per dag.

Varför man får missfall är svårt att veta, men det kan bero på att kvinnan har ett överaktivt immunförsvar.

De har gjort en studie i England där 40 kvinnor med upprepade missfall fick Prednisolon. Av de 40 kvinnorna blev 30 kvinnor mammor. Tycker att det var en riktigt bra procentsats.
Om ni vill läsa om den studien så gör ni det här.

Christine fick 7 missfall innan hon fick utskrivet det här av en danskläkare, här kan ni läsa om henne. Efter att hon fick utskrivet Prednisolon blev hon gravid igen och denna gång resulterade det i en son.

Tyvärr så verkar det vara så att svenska läkare inte riktigt tror på det här och när jag läser runt så verkar det som att inte alla läkare skriver ut detta. Här har en läkare från Karolinska universitetssjukhuset skrivet.

Jag har haft tur att min ivf läkare i Umeå skrev ut det här på en gång till mig när jag berättade vad jag visste så jag tycker att ni kan försöka om ni tror på detta. Om inte eran vanliga läkare vill göra det och ni vill gå vidare så rekomenderar jag er att kontaka läkaren i Danmark som Christine fick hjälp av.

Varför skriver jag nu ner allt det här som jag vet om Prednisolon, jo jag vill att ni alla ska få lyckas. Det efterlängtade plusset ska förbli ett plus och det ska inte sluta i ett missfall.

Våran väg har varit riktigt lång och krokig och den är inte slut än. Men vi fortsätter att kämpa och hoppas på det bästa. Så här långt har vi aldrig kommit hittils. Den här gången har vi bestämt att det ska gå hela vägen från frysförsök till bebis.

Har ni frågor så fråga!

Calle Schulman

Jag har precis läst Calle Schulmans debattartikel i expressen där han skriver om att han och hans tjej fick missfall för några dagar sedan.
Han har skrivit en så himla bra artikel där han även kommenterar det hans fd svägerska Katrin Zytomierska har skrivit på sin blogg om missfall och att få barn.

För att läsa artikeln klickar du här.

Katrin Zytomierska

Jag vet att man inte ska bli irriterad och uppretad, men ibland är det mycket svårt när man läser såna här saker:

"Det finns ju fan inget lättare än att skaffa barn. Men det är som allt annat. Det har med personlighet och inställning att göra. Samma med missfall. Erika, Novas mamma och min mycket speciella vän, är också gravid" (Så nu får Nova två syskon helt plötsligt! Ha ha! Lattjo!), sa något tänkvärt till mig härom dagen. Hon sa "Katrin, tjejer som du och jag får inte missfall för vi skulle inte ta det så hårt. Vi ororar oss inte." Helt rätt. Det är samma med utbrändhet. Det händer bara de svaga."

Detta är skrivet av den mycket omtalade bloggerskan Katrin Zytomierska som tydligen är gravid nu. Personer som säger/skriver såna där kommentarer vet verkligen inte vad de snackar om. Det här skulle jag kunna skriva flera sidor om, men jag tänker inte lägga ner min energi längre på det här. Det är klart att missfall tar olika hårt på olika personer, men har jag fått mina missfall för att jag tar allt för hårt, är det därför jag inte heller har blivit gravid?!

Allt ska ut...

Igår så satte verkligen mitt missfall igång. Hade jätte ont i magen och fick ta panodil och en starkare tablett. Kunde knappt gå. Gubben frågade om jag ville åka in till sjukhuset, men det är ju som ingen idé för det finns inget att göra. Allt måste ju tyvärr ut och ju fortare det kommer ju fortare kan vi gå vidare med vårat liv.

Idag har jag också ont i magen, men inte lika ont som igår. Ska snart ta och gå ut och lägga mig i en solstol och bara ta det lugnt och läsa en bok och kanske äta lite choklad :-)

Var förresten och fyndade igår, köpte dynor till vårat trädgårdsstolar, de hade halva priset på coop, så vi betalade bara 29.50 kr per dyna. Som hittat :-) Ska ta lite nya bilder senare.

Telefonsamtal med ivf läkaren

För några timmar sedan ringde min mobil och ni ska veta att jag blev förvånad när det var min ivf läkare, Dr S som ringde. Han hade sett mailet som jag hade skickat om att jag har varit inlagd på sjukhuset och att jag har fått missfall.
Han tyckte att det skulle kännas konstigt att gå på semester utan att ha hört av sig till mig innan.
Blev rörd av hans omtanke :-)
Vi pratade lite allmänt och så sa han att innan vi bestämmer hur vi vill göra så ska det göras en ordentlig undersökning av mig och då förhoppningsvis få reda på varför jag får missfall. Han tycker att det är helt onödigt att göra ett frysförsök innan det är klart.
Han sa att när de får veta vad det är för "fel" på mig, OM det är nåt fel så kan de hjälpa och behandla det.

Doktorn sa även att våra frysisar är i toppklass när de är långtidsodlade blastocyter. Har fem stycken där.

Vi bestämde att vi skulle prata mer i slutet av augusti när jag har min telefontid med han. Hoppas bara att jag har fått göra missfallsutredningen innan dess... så att vet lite mer tills dess.


En låt om missfall


Tack

Tack för alla era kommenterar. Det värmer verkligen.
Just nu känns allt så svart, det känns som att man faller längre och längre ner för varje misslyckande, jag undrar hur man egentligen ska kunna ta sig upp igen.

Jag förstår inte varför vi måste få gå igenom allt... tycker att det borde vara våran tur nu... men men jag kanske har fel.

Ger upp

Det är nog bara att inse att jag inte kommer att få nåt telefonsamtal från sjukhuset idag... Nu är snart klockan 20:30 så nu ger jag upp.
Känner mig trött så jag ska ta och gå och lägga mig och sova. Har inte haft ork till att göra nåt idag, så fort jag gör nåt som blir jag andfådd... så jag har mest legat hela dagen. Det är tur att jag har så många bra böcker att läsa :-) Annars vet jag inte vad jag skulle roa mig med.

Tyst...

Fortfarande är min telefon tyst, jag hoppas att de ringer snart... men samtidgt så länge de inte ringer så kan jag leva i hoppet om att jag fortfarande är gravid. Jag är så nervös inför vad resultatet ska visa... 
Jag har ju knappt haft några flytningar de senaste dagarna men idag har det kommit lite blod och det gör mig genast nervös...
Men på första ultraljudet så tyckte ju läkaren att han såg en blodansamling så det kanske är det som ska ut... jag hoppas i alla fall att allt är bra med pyret eller pyrerna...

Andra blodprovet

Nu har jag precis kommit hem från akuten där jag var och tog mitt andra hcg blodprov. Nu väntar jag på att doktorn ska ringa upp, men det kan ta några timmar.
Jag har börjat att bli andfådd, bara jag gör en lätt sak som tex gå uppför trappen till övervåningen så börjar jag flåsa, så sköterskan som tog mitt blodprov skulle säga det till läkaren.
De kollade även om jag suresatte mig bra och det gjorde jag.

Gubben kom hem igår så det känns så skönt. Han tyckte att magen hade blivit jätte stor under de här dagarna som han har varit borta... tack för den säger jag bara ;-)

Viktökning

Usch snart törs jag inte ställa mig på vågen nåt mer... nu har jag gått upp 2 kg på några dagar... det känns som att allt har hamnat på magen. Hur mycket vätska kan jag egentligen ha?
När jag berättade för mina föräldrar igår att jag hade vätska i buken så sa pappa att det syns ju att du har gått upp i vikt... Så nu kommer väl alla att börja spekulera om jag är gravid eller inte... Min syrra jobbade på mitt jobb igår och då bad jag henne att berätta att jag hade varit inlagde och att jag mest troligt har vätska i buken. Då kanske det minskar på skitsnacket där i alla fall...

På mina papper som jag fick i samband med återföringen så står det att man ska väga sig varje dag. Att hastig viktuppgång, andfåddhet, illamående och succesivt tilltagande bukbesvär (förstoppningskänsla) kan vara tecken på ett s.k överstimuleringssyndrom... Jag har ju haft många av de symtomerna, men det är inget jag har tänkt på... man tror att man blir expert efter några ivf behandligar och då inte läser igenom papprerna lika noga för man har ju läst dem tidigare...

Imorgon är det dags för nästa blodprov, är nervös för vad det ska visa. Idag kommer i alla fall gubben hem efter hans fiskeresa som inte alls blev som han hade tänkt.... Så det känns skönt att han följer med imorgon på blodprovet. Sen skulle en läkare ringa hem till mig och berätta hur värdet var... så imorgon får vi veta om den här graviditeten framskrider som den ska göra.

Sjukhusbesök

Vid klockan 22 igår kväll så började jag få ont på vänster sida vid ljumsken ungefär, så jag bestämde mig för att ta en tidig kväll. La mig i sängen med vetekudden som sällskap. Sedan vid 01 -tiden så gick det inge´ mer, smärtan var så stark så jag ringde rådgivningssköterskan som bad mig komma upp på akuten på en gång. Så det var bara för mig att ringa mina föräldrar och be dem komma och hämta och skjutsa mig till sjukhuset.

Väl på sjukhuset så fick jag göra ett vaginalt ultraljud, det är ju alldels för tidigt för att se nåt pyre än, men de trodde att jag hade en sprucken cysta eller vätska i buken. De kollade även ett gravtest på mig och jag var gravid.
Läkaren bestämde sig att han ville ha mig under uppsikt så han la in mig på gyn.

Jag kom till mitt rum på gyn vid 03 så allt gick fort. Där bestämde dem att jag skulle vara fastande. För min värk i magen fick jag en morfin spruta i benet. Men den hjälpte inte speciellt mycket.

Jag fick inte mycket sömn, på sin höjd 2 timmar. På morgonen kom den snälla sköterskan och tog blodprover på mig, de kollade HCG nivån och den är normal med tanke på hur långt gången jag är.

Vid halv elva kom en ny läkare för att kolla till mig. Hon gjorde ett nytt ultraljud och hon såg att jag hade mycket vätska i magen, så det är den som ger mig smärtan. Jag har gått upp 1,7 kg på en vecka....  Hon sa även att min slemhinna är i rätt tjocklek för att vara så långt gången som jag är.
Mina äggstockar var lite förstorade men det var ingen fara. Livmodern var också i rätt storlek för hur långt gången jag är.

Sedan frågade läkaren om jag ville stanna kvar på sjukhuset eller om jag ville bli utskriven, valde då att få åka hem. Men om jag får mer ont eller blir orolig så var det bara att åka tillbaka.

På söndag ska jag ta ett till blodprov för att kolla så att mitt HCG värde har stigit. Sedan kommer jag att bli kallad till sjukhuset en vecka innan mitt vanliga ultraljud för att se hur allt ser ut med tanke på min vätska. Känns så skönt att ha blivit tagen på allvar.
Nu får jag äntligen veta svaret på mina värden och även veta om jag har haft ytterligare ett missfall eller om den här graviditeten går som planerat. Nu slipper jag hålla på att testa med gravtesterna varje dag :-)

Jag har fått sjukskriva mig hela helgen då jag inte orkar göra annat än att ta det lugnt. Så nu ska jag åka till mina föräldrar och äta lite god midsommarbuffé och sedan blir det att åka hem och bara ligga och ta det lugnt.