Varför???
När vi sen efter mycket slit äntligen blir gravida, ja då är ju lyckan total, men sen bryts lyckan ner och vi hamnar längst ner i det svarta hålet då vi får missfall... nu har vi haft sån otur att vi fått två missfall på raken, nu är ju frågan om det bara är otur eller om det är nåt genetiskt fel... Ska man orka gå igenom allt igen för att bara falla ner igen..
Ibland känner jag mig så bortglömd, känns som att alla lever sina egna lyckliga liv och här går vi och mår piss... vill inte visa för alla hur jag egentligen mår men jag kan säga så mycket som att det inte är på topp just nu. Utifrån sett så har jag ett leende på läpparna men inom mig så gråter jag...
Nu ska jag försöka rycka upp mig och inte vara så negativ, men det är inte det lättaste. Tror att det är svårt att förstå hur vi känner oss om man inte har gått igenom det här själva.
Förresten så läste vi en annons i tidningen igår om att kommunen söker jourhem, familjehem och kontaktfamiljer, vi har börjat att fundera på om vi skulle söka och bli det. Men vi har inte tagit nåt beslut än.
Livet går vidare
Som jag ser det så kan man välja två vägar efter ett missfall eller om man har svårt att få barn. Det finns alltid två vägar att välja i livet. Man kan välja om man vill lägga sig ner och dö eller så kämpar man vidare. Vi har bestämt oss för att vi ska kämpa vidare, vi har inte kommit så här långt bara för att sedan ge upp.
Vi vet att vi har problem att få barn, men med rätt hjälp så bli vi i alla fall gravida, nu ska vi bara komma på hur vi ska få fostrerna att stanna kvar i magen i si så där nio månader. Men allt måste bara gå, eller hur?
Missfall
Jag har pratat med min ivf klinik idag och jag behöver inte åka och göra ultraljudet som det var tänkt imorgon, känns skönt att slippa det.
Nu har jag slutat med alla mina mediciner och ska bara ta det lugnt ett tag och låta kroppen vila. Sen om vi känner att vi orkar och hinner framför allt så kommer vi nog att göra vårat sista ivf försök som vi har kvar i 3 packet som vi har köpt innan de stänger för sommarsemestern.
No less Than A Woman 'Infertility'
En liten video
Nu äntligen har jag med hjälp av Ina lyckas få in videon som på ett bra sätt beskriver våran situation som barnlösa!
Pratat med "min" doktor
Nu är det en vecka sedan jag skrev om min graviditet senast. Under den här veckan så har jag blött varje dag sen förra måndagen. Idag har jag äntligen slutat att blöda, sammanlagt blev det 9 dagar.
Då jag har mens så blöder jag max 5 dagar, även vid mitt förra missfall så blödde jag i ca 5 dagar. Den här gången har det inte kommit så mycket, inte alls som en vanlig mens.
Igår ringde i alla fall "min" läkare upp mig, blev så glad att det var han själv som ringde, han är bara bäst!
Jag förklarade för han hur jag hade haft det den senaste veckan och han tycker absolut inte att vi ska ge upp hoppet om vårat lilla pyre än, för det är inte säkert att jag har fått missfall. Han säger att det är positivt att jag har slutat att blöda och inte har haft ont i magen. Det är även positivt att jag plussade i söndags igen då jag kollade ett test. För i början av en graviditet så försvinner hormonerna snabbt.
Nu ska jag försöka att ta det lugnt och bara låta tiden gå, om två veckor är det dags att göra ett ultraljud och då får vi veta om pyret är kvar eller inte.
Jag har ställt in mig på att vi har fått ytterligare ett missfall för annars kommer det att bli så jobbigt vid ultraljudet. Själv klart kommer det att bli jobbigt om det visar sig att det är ett missfall också men ni förstår hur jag menar...
♥ Nu kan jag inte göra så mycket mer än att hoppas, be och hålla tummarna att pyret stannar kvar ♥
Testat
Igår på ruvardag 18 så testade jag positivt så jag är gravid eller har åtminstonde varit det...
Igår började jag nämligen att blöda så nu vet jag inte om pyret stannar kvar eller om jag kommer att få eller redan har fått ett missfall till.
Har pratat med min klinik idag och fick då veta att det inte behöver betyda att det är kört för mig utan jag ska försöka ta det lugnt nu och om 3 veckor ska jag göra ett ultraljud för att se hur det står till.
Jag har ställt in mig på att jag har fått ett missfall till så om vi får se ett hjärta som slår så är det enbart positivt. Vill och orkar inte leva i en lycklig bubbla nu att jag är gravid utan jag ser mig som att jag inte är det...
Jag hoppas att ni fortsätter hålla era tummar för vårat lilla pyre!
Ruvardag 15
Jag har inte skrivt om min ruvning nu på ett tag, det är inte för att jag inte vill att ni ska veta hur det går utan det är helt enkelt för att jag inte riktigt vill tänka på det.
Jag försöker att ta det lugnt och låta tiden gå.
Idag är jag i alla fall på ruvardag 15 och än så länge går det bara bra :-)
Nu är det inte så länge kvar tills testdagen!
Ni får fortsätta att hålla tummarna!
Ruvardag 6
Idag är jag på ruvardag 6 och jag tänker inte så mycket på det överhuvudtaget. Jag fortsätter med livet och tiden gårr faktiskt rätt så fort nu. Känns som att det var igår jag var på kliniken och fick tillbaka våran lilla frysis. Hoppas att resten av ruvningen går lika fort :-)
Allt känns i alla fall som vanligt, vet egentligen inte om det är positivt eller negativt det får tiden utvisa :-)
Nu ruvar jag igen :-)
Då vi kommer fram till våran klinik fick vi börja med att prata med våran läkare.
Av våra 5 blastocyter så var det bara en som hade klarat upptinningen, men den var verkligen i toppklass, lika bra som innan den frös ner. Så jag fick tillbaka den och de andra hamnade i soporna eller vad de nu gör med dem...
Läkaren hade lite problem med att sätta tillbaka blastocytern, så efter mycket tjorv så fick han ta fram tången, jag säger bara aj aj... de har fått göra det tidigare på mig, så jag hoppades verkligen inte att han skulle behöva göra det igen. Började blöda lite grann efteråt från stället där han hade nypit fast tången.
Kände mig lite besviken, hade varit så skönt att få ha kvar några stycken som en back up plan, men men det går inte alltid som man tänker.
Nu väntar 3 veckors lång väntan tills vi kan kolla om det har lyckats eller inte den här gången. Så det är bara att ni fortsätter att hålla era tummar för mig/oss :-)
Min man frågade läkaren lite om våra chanser om den här gången inte skulle lyckas om han då tycker att vi ska ge upp, men det tyckte han inte alls så det känns ju skönt att de tror att vi ska lyckas bli gravida då vi blev det sist.
Nu har vi ett färsk försök kvar, när vi har använt det så får vi ta oss en ny funderare hur vi ska göra.
Vad hemsk jag är egenligen, då jag redan tänker på nästa försök, vet egentligen inte varför jag gör så men det kanske har att göra med att jag behöver få veta vad som händer om det misslyckas istället för att bara lägga mig ner och gråta...
Nu ska jag ta och göra iordning lite te som kanske lugnar ner min hosta lite grann, vill inte ta en massa läkemedel nu. Tycker att det räcker med att jag äter Femanest 1 tabl 2 ggr/dag, Trombyl 1 tab/dag och Folacin 1 tabl/dag till det tillkommer också 1 progresteron vagiator 2 ggr/dag. Måste erkänna att jag har fått börja använda en dosett då jag annars lätt glömmer om jag har tagit min medicin ;-)
Imorgon gäller det
Imorgon är det äntligen dagen med stort D. Då är det dags för att åka ner till ivf kliniken och få tillbaka två stycken av våra frysisar. Jag hoppas att de två första som de tar upp klarar upptinningen, skulle vara så härligt och skönt att ha 3 frysisar kvar till framtida syskon om vi lyckas den här gången.
Jag kommer att uppdatera imorgon hur allt har gått, men tills dess håll era tummar 
Undersökning
Så fick jag äntligen samtalet som jag hade väntat på och de på kliniken var också nöjda så nästa torsdag har jag fått tid för att göra vårat fet. Barnmorskan som jag pratade med undrade om vi ville ha tillbaka 1 eller 2 embryon, valde då 2 då våran läkare har rekomenderat det. Hon sa att det alltid finns en risk med att sätta tillbaka 2 då det då kan bli tvillingar, men vadå det ser inte vi som en risk, det ser vi mer som en chans då vi har försökt så pass längre redan så får vi två barn så blir det bara dubbel lycka :-)
Nu ska jag fortsätta att pyssla på här hemma lite grann.
Nu är det nära...
Imorgon är det dags för ett ultraljud för att se om allt ser bra ut där "nere". Är lite nervös, vill så gärna att doktorn ska säga att allt är bra och att vi ska få göra vårat efterlängtade frysförsök snart.
Vid vårat förra ivf försök så långtidsodlades våra embryon och jag fick två tillbaka och fem stycken hamnade i frysen.
Lyckan var total när jag 15 dagar sedan gjort gravtestet och jag var gravid, men lyckan blev ganska kort för vid vårat första ultraljud i vecka 10 så hade forstret slutat att växa så jag fick ett missfall :-(
Nu ska vi göra frysförsöket med embryona från samma "kull" så det känns positivt för jag vet ju att jag kan bli gravid och de är så bra men samtidigt så är jag så jävla rädd för att få missfall igen...
Våran läkare tycker att vi ska sätta tillbaka två embryon igen, så det kommer nog att bli så den här gången också :-)
