Gårdagens tandläkarbesök gick riktigt bra, förstår inte riktigt vad det var jag oroade mig för. Tandläkaren fick borra "upp" mitt hål som var ganska litet med rätt så djupt. Var bara 0,7 mm från nerverna så nu kan jag ev få ilningar som kan hålla i 3 veckor, men än har jag inte märkt av det.

Idag är det -22 grader här, så det blir en dag inne i värmen. Några av mina jobbarkompisar ska komma hit och hälsa på, eller ni kan nog läsa snosa på Cornelia.
En av mina jobbarkompisar fick barn ungefär en månad innan mig så hon ska också komma hit med sin pojke, så då får jag snosa på en annan bebis också ;-)

Annars så tror jag inte att det händer så mycket. Nu när man är mamma ledig så har jag inte så mycket inplanerat utan tar mer dagen som den kommer.
Vi utgår alltid från Cornelias "dagsform".

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig, sen lillan föddes har jag blivit så känslig, för det minsta lilla så börjar jag att gråta. Som igår tex så låg J och Cornelia och "pratade" och då började jag gråta, bara för att jag tyckte att det var så fint att de har sån bra kontakt... hmm alla dessa hormoner.
Är det nån av er som känner igen sig i det här?