1:a januari 2010. Vad det känns konstigt att skriva 2010.

Jag hoppas att ni har haft en riktigt bra nyårsafton.

Jag och gubben var hemma och fick besök av våran "pojk" som är en kille i samma ålder som oss. Han firade i alla fall nyår med oss. Vi åt och drack gott, spelade kort och spel. Sedan närmare 12 -slaget så gick vi över till våra grannar där det smälldes raketer, drack skumpa och åt gott.

Vårat år slutade i en mycket trevlig kväll. Nu hoppas jag ju såklart att det här året, 2010 (måste träna att skriva det) ska bli vårat år. Där tårar ska bytas mot glädje.
Jag önskar så att vi ska få uppleva att vi lyckas, att vi får ett plus på stickan som sen visar ett pickande hjärta på ultraljudet och sen resulterar i en bebis. Det är mina önskningar för det här året.

Som ni vet håller jag på att kämpa med att gå ner i vikt, jag vill ha bort det jag har gått upp under alla hormonbehandlingarna som vi har gjort. Har varit inne på att göra ett nytt frysförsök efter jul nån gång, men jag tror att jag vill gå ner mer i vikt innan vi börjar med det.

Så därför har jag funderat lite på om jag skulle kolla med läkarna om vi skulle kunna få prova hormoninjektioner och sen ta en ägglossningsspruta och efter det göra barn på "vanlig" väg här hemma.
 
Jag har provat det här förut men då fungerade det inte, men det tror jag kan ha att göra med att jag då fick Puregon injektioner, den här gången skulle jag vilja ha Menopur. För vid alla försök med Menopur har jag blivit gravid.
Jag känner i alla fall att det här kan vara värt att prova en gång. Jag hoppas bara att läkarna håller med mig.

Nu är ju också frågan vilken av läkarna jag ska kontakta för att fråga om det här, om det är läkarna på ivf kliniken eller mina gynläkare här hemma? När jag gjorde injektionerna förra gången så var det sjukhuset här i stan som hade hand om mig, men nu är jag ju en "privat" patient så då kanske det inte är samma sak?

Den tredje delens avsnitt i TV4 nyheternas granskning handlar om ägg- och spermiedonationer.


Jag har alltid sagt och det står jag vid fortfarande, när/om vi lyckas få barn så vill jag donera ägg. Jag skulle så gärna vilja hjälpa nåt annat barnlöstpar att få det dem önskar mest av allt. Jag får ut många fina ägg så jag tror att jag skulle vara en bra donator. Hur känner ni andra inför att donera ägg?

Stora skillnader

Söker du privat kan du vara fem år äldre än om du ska få betalt via landstinget och det finns ingen maxgräns på hur mycket du får väga. På den privata IVF-kliniken i Umeå gör man en bedömning från fall till fall, och menar att någon som varit stor i hela sitt liv kanske inte kan gå ner i vikt, och därför inte heller ska tvingas till det.
Men det är inte så att det är läkarnas syn som skiljer sig åt, för den som blir remitterad via landstinget – hamnar till slut på den privata kliniken i Umeå. Det eftersom alla de fyra norra landstingen har stiftat avtal med kliniken. Det är alltså samma läkare som i slutändan gör behandlingen.

Skapar slitningar

Anna berättar att kampen om ett barn har orsakat slitningar i förhållandet. Med frågor kring separation och pengar. Hittills har Anna lagt ut 75 000 kronor på att försöka bli gravid. Nu står förhoppningen till att provet ska visa positivt snart och att väntan ska vara över."

/Elin Bergström


Fakta
En IVF-behandling kostar mellan 22 000 och 34 000 kronor. Då tillkommer oftast utredning, läkarbesök, kuratorsamtal och frysförsök. Ofta behövs flera försök för att bli gravid. Forskning visar att efter tre försök så har två av tre kvinnor blivit gravida.

Allt fler par väljer att göra provrörsbefruktning, så kallad IVF-behandling, där man sammanför ägg och spermier i laboratorium och sedan placerar in det befruktade ägget i kvinnans kropp. På tio år har antalet IVF-behandlingar nästan fördubblats i landet. Men ingen har det så svårt som kvinnorna i Norrland, för här är landstingen hårdare än någon annanstans i Sverige. 

Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten har gemensamt kommit fram till vilka regler som ska gälla för norrländska kvinnor. Trots att forskning visar att du bara har 35 procent chans att bli gravid per behandling, så har landstingen beslutat att bara erbjuda ett landstingsbekostat försök. Lyckas du inte då, tvingas du söka dig till en privat klinik och får betala allt själv. Alla andra landsting i Sverige ger två eller tre försök till ofrivilligt barnlösa. Med tre försök blir två av tre kvinnor gravida.

Så mycket som vart tionde par i Sverige är ofrivilligt barnlösa. När man har försökt få barn i ett år, men inte lyckats har möjlighet att vända sig till en fertilitetsklinik för att få hjälp. Enligt WHO är ofrivilligt barnlös en sjukdom. Trots det finns inga nationella riktlinjer på vilka krav man ska ställa på en kvinna som vill genomgå en IVF-behandling.

Ju äldre du blir, desto svårare är det att få barn. För att få göra en provrörsbefruktning via landstingen i norr får kvinnan vara max 38 år gammal. I Örebro däremot får kvinnan vara 42 år. Även vikten skiljer sig åt och också här är våra landsting hårdast. Vid ett BMI över 30 säger man bestämt nej till behandling, medan andra landsting har en övre gräns på 35.

Ju äldre du blir, desto svårare är det att få barn. För att få göra en provrörsbefruktning via landstingen i norr får kvinnan vara max 38 år gammal. I Örebro däremot får kvinnan vara 42 år. Även vikten skiljer sig åt och också här är våra landsting hårdast. Vid ett BMI över 30 säger man bestämt nej till behandling, medan andra landsting har en övre gräns på 35."

/Elin Bergström
[email protected]

Den här bloggen startade jag för att kunna dokumentera och komma ihåg våran väg till vårat underbarn. Nu har vi en pause i barnverkstan med hjälp av provrörsbefruktning ett tag. Jag vet inte när vi kommer att köra igång igen. Det här är nog första gången under de här åren som vi har försökt som jag inte känner panik. Jag känner mig bara lugn.

Självklart vill jag har barn och gärna igår, men jag tror att våra 3 missfall har tagit så hårt på mig och att jag därför har/behöver ta mig tid att bearbeta allt. 3 missfall inom loppet av 8 månader är nog jobbigt för vem som helst. Har man fått det plus att man har svårt att få barn så blir det nog ännu värre.

Just nu känns det som att jag håller på att landa.

Jag hoppas att ni som läser den här bloggen inte tycker att det är allt för tråkigt att läsa nu då det mest handlar om vardagliga sysslor i vårat liv.
Jag kommer att skriva direkt vi har tagit ett beslut om att köra igång med ett nytt frysförsök och då blir det mer som en "vanlig" ivf blogg igen. Men det är inte än.

Jag har inte ens mailat till min ivf klinik än och sagt att alla proverna i missfallsutredningen är klara och att de nu är nöjda med mina provresultat... Inte ens det vill jag göra än. Jag vill bara vara.

Kom precis på att jag nog måste ringa till min gynläkare här hemma och be om att få ett nytt recept på Levaxin, för jag har bara 30 tabletter kvar...

Dagen började med att jag hade tid för provtagning. Den här gången tog de bara 5 rör blod av mig, kändes verkligen lite om man jämnför med förra gången...
Frågade vad det var för prover som de tog och fick då veta att det var koagulationsprover, de skulle även kolla järnstatusen och blodvärdet.

Sedan var det dags för mig att gå in till doktorn, där pratade hon lite om mina provsvar och så skrev hon ut Levaxin 50 mg, så idag har jag tagit första tabletten. Nya prover ska sen tas den 1:a oktober för att se om mitt värde har ändras nåt. Hon trodde att jag skulle få justera dosen lite grann sen, men vi skulle börja så här i alla fall.

Jag har även börjat att äta järntabletter idag, Duroferon 100 mg. Jag ska ta 2 tabletter om dagen, morgon och kväll.

Jag ska även fortsätta att äta mitt val kvinna 1 tablett om dagen.

Det jobbiga för mig blir nu hur jag ska lägga upp min medicin tagning. Levaxinet kommer jag att ta först, det får inte tas tillsammans med kalciumprodukter. Sedan får jag inte ta järntabletterna förrän minst 2 timmar efteråt. Så jag tror att jag först tar Levaxinet, sedan väntar jag två timmar och äter då frukost och tar samtidigt järntabletterna och mitt val kvinna. Jag säger bara att det är tur att jag har dosett för annars hade jag nog tjorvat till det här...

Det märks att det börjar bli nära tills jag ska till läkaren, på torsdag är dagen med stort D... jag längtar så mycket efter att få höra vad hon har att säga och även få svar på alla mina frågor, för de är inte lite grejer jag undrar över... Undra hur mycket tid jag har, eller jag kanske ska skriva hon har ;-)

Hur som helst så har mina tankar börjat att vandra, jag funderar jätte mycket...

Min mens har ju varit över 1 vecka försenad några gånger för några år sedan och sen när den har kommit så har jag blödigt rikligare än vanligt och även med klumpar. Precis som jag har haft när jag har fått missfall. Då börjar man givetvis att fundera om det kan ha varit så att jag hade blivit gravid på vanlig väg och sen fått ett tidigt missfall...

Ja hur som helst så är det här bara mina egna tankar, det är tyvärr inget att göra åt det nu då jag inte testade med gravtest de gångerna. Vi har ju liksom gett upp tanken på att bli gravida på vanlig väg efter så många års försök.

Idag har jag fått hem mina journaler från sjukhuset, trodde att jag skulle få vänta ett bra tag på de men ibland ska man väl ha tur också :-)

Hur som helst så har jag fått hem kanske 30 sidor av min journal... har läst igenom den men blev inte alls så mycket klokare...
Det jag skulle vara intresserad av att få veta hur jag låg till när jag gjorde barnlöshetsutredningen är ämnessättningsprovet. Så om det är nån av er som läser den här och vet vad det heter på "sjukhusspråk" så får ni gärna tala om det...

De har även skickat med alla papper sen vårat senaste missfall, då jag var inlagd på sjukhuset.

När gyn äntligen ringde upp mig så hade jag så klart ringt till fel ställe... det var inte själva gynmottagningen som hade hand om journalerna utan det var en gynseketerare. Så jag fick ett nytt nummer att ringa till och där kom jag fram på en gång.

Hon frågade mig hur gamla uppgifterna var som jag ville ha, började att fundera och sa att våran barnlöshetsutredning var 4 år gammal, men när jag tänker efter nu så kan det var ännu äldre, men men så mycket kan jag ju inte ha i mina journaler så de inte hittar mina svar.

Hon skulle i alla fall skicka hem alla provsvar och sånt till mig, men jag antar att det här också kommer att ta lite tid tills de kommer...

Men just nu känns det som att jag har en massa tid att vänta för imorgon har det gått 3 veckor sedan vi lämnade alla proverna så det är fortfarande ungefär 5 veckor kvar tills vi får veta nåt...