Ytterligare en natt har passerat utan att bebisen har velat komma ut. Vaknade inatt att det gjorde extra ont när jag rörde mig i sömnen och tänkte att NU så kanske, men den smärtan var helt borta när jag vaknade.

Jag har börjat att inse att bebisen har det alldeles för bra i min mage, så det är nog bara att ställa in sig på att jag kommer att gå över många dagar till.

Min mamma har gått över med alla sina barn, men mig gick hon över 10 dagar, syrran 14 och med min lillebror var det några fler. Kommer inte riktigt ihåg vad hon sa. Så det kanske är ärftligt att gå över i våran släkt? Syrran gick över 2 dagar när hon väntade sin son.

Idag har jag gått över 5 dagar om jag räknar som min barnmorska räknar. Men om jag skriver in min ägglossning som jag verkligen vet när den var så har jag gått över 6 dagar. Men jag fortsätter att räkna som barnmorskan så ni inte blir förvirrade.

Vad är egentligen 5 dagar att gå över tiden när man har väntat så länge på vårat älskade pyre. Några dagar till borde inte ha sån betydelse men usch så frustrerande det är att bara vänta och vänta och vänta lite till.
Samtidigt så känner man efter hela tiden, vad var det där som jag kände, kan det vara nåt... i och med att det här är min första förlossning som närmar sig så vet jag ju inte hur det ska kännas.