I dagens expressen har Jenny Strömstedt skrivit en krönika: Jag kommer inte ihåg hur det var att inte kunna få barn.
Jag tycker att det är så himla bra att media skriver om barnlöshet och att det nu är i hetluften i och med de två nya serierna som ska börja.

Att inte vi har kunnat få barn på "vanlig" väg är inget som vi ska behöva skämmas för. Så jag hoppas att den här krönikan öppnar upp för fler att berätta.

Hur som helst så skriver hon att hon inte kommer ihåg hur det var att inte kunna få barn. Jag själv tänker ofta på alla dumma kommentarer folk har kommit med, än idag tycker jag att det är jobbigt när folk pratar om att vi måste skaffa syskon och såna frågor. Jag vill självklart ha en lillasyster eller lillebror till Cornelia men jag tar inte det för givet. Är så glad och tacksam över att vi äntligen har fått vårat mirakel.
Jag tar även illa vid mig med frågor om jag är gravid nu, såna frågor vill jag gärna få slippa.

Så jag ser verkligen fram emot programstarterna och hoppas att de ska öka förståelsen för oss ofrivilligt barnlösa!

Den här texten är skriven av Cecilia och Hedda och jag tycker att den är jätteviktig och hoppas att ni alla sprider den vidare!


"Föreningen Barnlängtan publicerade i slutet av juni 2011 rapporten "Meningen med livet - Ofrivilligt barnlösas hälsa och livskvalitet" som bygger på en enkätundersökning besvarad av över 1000 personer med erfarenhet av ofrivillig barnlöshet. Så gott som alla, 99%, svarade att deras livskvalitet har påverkats negativt av barnlösheten. Mer än hälften har någon gång under barnlösheten upplevt att de inte vill leva.
Infertilitet drabbar omkring 15% av den del av befolkningen som är i barnafödande ålder. Omkring 2,8 miljoner svenskar är enligt SCB mellan 20 och 42 år, om det är den ålderns som anses som barnafödande är det över 420 000 personer som drabbas av infertilitet, och en stor del av dessa som mår psykiskt mycket dåligt av barnlösheten. Trots detta är det psykologiska stödet som erbjuds barnlösa begränsat. Nästan 60% av dem som besvarat Barnlängtans undersökning har inte erbjudits något psykologiskt stöd alls under behandlingarna.

Fertilitetsklinikerna tar emot mängder av privatbetalande patienter vars högsta önskan är att bli föräldrar. Det är inte ovanligt att misslyckade behandlingar leder till att man går vidare från en klinik till en annan, eller kanske flera andra. Det förefaller däremot ovanligt - om det ens förekommer - att klinikerna följer upp hur patienterna mår mentalt och tar ansvar för den totala omfattningen av behandlingar. För individen kan det vara oerhört svårt att själv sätta stopp för de påfrestande behandlingarna, och att i tid börja bearbeta tanken på andra alternativ. Adoption eller ett liv utan barn.

Om fertilitetsklinikerna och privata gynekologmottagningar skulle ta ansvar sina patienters mentala hälsa, vilket skulle kunna innebära att inkomstbringande behandlingsserier avslutas tidigare, skulle sannolikt resultatet i Barnlängtans undersökning ha sett annorlunda ut. I en svår livskris behöver vi ofta professionell hjälp för att komma vidare, därför bör alla patienter hos fertilitetskliniker erbjudas samtalsstöd. Detta ska ske kontinuerligt. Det räcker inte med ett kuratorssamtal vid inskrivning. Just då är hoppet stort att hjälpen ska komma. Behovet av stöd är större efter de misslyckade behandlingar och missfall som många, kanske majoriteten, av patienterna drabbas av.

Om en så stor del av Sveriges befolkning beroende på barnlöshet upplever meningslöshet och till och med tappar livslusten bör alla organisationer och instanser samverka för att ge det stöd som behövs. De som får barn genom fertilitetsbehandling eller adoption mitt i en obearbetad livskris får svårt att utöva det föräldraskap de vill eller borde. Med andra ord är det inte "enbart" de femton procenten som drabbas av att ofrivilligt barnlösa inte får det psykologiska stöd de behöver. Tiden av kris kan också drabba de barn som till slut kommer.

Vi vill uppmana fertilitetskliniker att arbeta tydligare med dessa frågor och föreslår att det i varje avgift som den vårdsökande betalar för behandling eller utredning ska ingå erbjudande om flera samtal med psykolog eller kurator.

Bloggupprop! Om du tycker det här är viktigt, får du gärna kopiera eller använda delar av den här texten på din egen blogg. Och varför inte samtidigt mejla din fertilitetsklinik angående möjligheten att få psykologiskt stöd?"

Idag är ingen vanlig dag för de är Ofrivilligt barnlösas dag och det tycker jag att vi ska uppmärksamma.
Vi har varit ofrivilligt barnlösa i över 9 år och det är inte lätt, utan det är rent ut sagt förjävligt.

Jag vet inte hur många ägglossningstester och graviditetstester som jag har tagit.... hur många gånger jag har gråtit när mensen har kommit.

Efter så många års kämpande så är äntligen vårat mirakel här och jag älskar henne över allt annat. Mitt liv hade inte kunnat vara bättre. När hon föddes var det som att allt vi har gått igenom, allt det som har varit jobbigt bara försvann. 

WHO klassar ofrivilligt barnlösa som en sjukdom, varför tar då inte landstinget sitt ansvar och bekostar fler ivf försök, för det är inte billigt. Här i norr har vi bara fått 1 ivf försök och 1 fet betalade, resten har vi fått bekosta själva. Vi har lagt ut kring 100000 kr att få Cornelia, pengar som är värda varenda krona. Men de pengarna hade vi självklart hellre lagt på andra saker.

Det är inte lätt att prata om att man inte kan få barn på "vanlig väg", men jag vill att man ska prata mer om det. Men det är kanske lättare sagt än gjort, jag har börjat vara mer öppen om att Cornelia är vårat mirakel ♥

Så gott folk nu tycker jag att vi bestämmer att vi slutar att skämmas och viska, utan nu kör vi!!!!!

För några dagar sedan tipsade jag er om Wabbie foundation. Du kan även gå med i deras sida på facebook. Den hittar du här.  

Jag vill nu även tipsa er om att gå med i Barnlängtan (fd IRIS) är en förening som har som mål att ge stöd åt ofrivilligt barnlösa, upplysa om fertilitet och påverka politikerna. Barnlängtan finns också på facebook och de hittar du här.

Du kan bli medlem där genom att klicka här.

Du som anhörig eller vän till nån som är ofrivilligt barnlösa kanske också vilj stödja deras arbete, då kan du bli stödmedlem genom att klicka här.


Ensam är stark men tillsammans är vi starkare!

Först och främst vill jag tacka er för alla gratulationer och era tummar! Jag hoppas att ni fortsätter hålla dem längre.

Nu då jag har plussat vet jag inte om jag tänker fortsätta att skriva ruvardagar nåt mer, känns lite knasigt.
Hur som helst så ömmar mina bröst och jag har molvärk som kommer och går, varje gång den kommer blir jag lika nervös att det är en blödning som är på väg. Vet inte om det är normalt att ha såna tankar men med tanke på hur de senaste graviditeterna har gått så är det väl därför jag är orolig, men jag försöker ta det lugnt.

Ni som är gravida och har varit det, hur vanligt är det med en här molvärken som jag känner? Hoppas att nån av er kan lugna ner mig lite grann ;)

Idag ska jag iväg på musikalen Buddy Holly. Ska bli riktigt roligt, fick en biljett i julklapp av min mamma så jag, hon, syrran och en tjej till ska gå. Det blir en riktig tjejkväll, först med god mat och sedan musikal, kan det bli bättre än så?!

Det enda som är lite tråkigt är att det är så himla kallt här, imorse när jag vaknade var det -34 grader. Nu har det blivit lite värmare, nu är det nog bara -29 grader. Så det är garanterat myggfritt här ;)