Trots
Trots är inte kul. Jag brukar tänka när det är som värst att barnen trotsar dem som de känner sig tryggast med.
Lycka till hos fotografen. Hoppas det blir av idag :)
Haha, ja, jag kan tänka mig att det är långt ifrån lätt att hantera...
Tack för fina kommentarer, sötnos.
Många kramar
Luiza
Åh hej å hå vad jag känner igen mig!!!
Vi även undviker affärer med Lukas pga hans humör & trots. Och kör vi iväg så är det skrik och tårar i bilen, när vi väl kommer fram blir det oftast att far och son väntar ute. River, skriker, bråkar och är allmänt tråkig i humöret.
Men vi får stå ut, det MÅSTE ju bli bättre ;-D
Kram!
Åååå vad glad jag blir hahah låter kanske dumt men va skönt att höra att J inte är ensam om det beteendet exakt så gör J med =S
Man kan bli tokig på henne.
Kram
Har en dotter i samma ånder som Cornelia. När jag läste Jesper Juuls "Ditt kompetenta barn" fick jag större förståelse för det som händer i den lilla kroppen. Juul menar att barnet utvecklas, föräldern trotsat. Och ju mer jag tänker på det i de sammanhang som Mira blir tokarg/ledsen/besviken desto tydligare blir det. Hon vill ju kunna allt själv. Måste vara jobbigt när det inte blir som man tänkt... Sen finns klart tillfällena då hon inte har något val, när mamma och pappa bestämmer. De stunderna får man härda ut ;-)
Arthur är också där...inte alls lätt att hantera, vi har sådan bekymmer framför allt med hans kläder, han ska bestämma och helst ska han ha shorts eller kalsonger på sig hela tiden...
Känner verkligen igen det där! Jag har två tjejer som båda är/var riktiga "värstingar". Men på dagis/skola sköter de sig perfekt! Det är bara hemma de trotsar, och det är precis så som det ska vara. Så länge de sköter sig hos andra behöver man inte vara orolig. Det är en del av deras självständighets- och frigörelseprocess. Men jobbigt är det...
