Varför ska vi ha såna svårigheter att bli gravida, varför kan inte vi vara som alla andra som bara behöver ta i ett par kalsonger så blir dem gravida. Tycker att den här världen är så orättvis. Vi kämpar och vi kämpar, vi lägger ut en massa massa pengar som vi hade kunnat spendera på våra barn istället för att använda dem till att göra barn. Det skulle vara så mycket mysigare och trevligare att få göra barn på vanligt sätt... Tänk att få slippa alla hormoner, sprutor, gynundersökningar osv och bara mysa lite i sängen och opps man är gravid...
 
När vi sen efter mycket slit äntligen blir gravida, ja då är ju lyckan total, men sen bryts lyckan ner och vi hamnar längst ner i det svarta hålet då vi får missfall... nu har vi haft sån otur att vi fått två missfall på raken, nu är ju frågan om det bara är otur eller om det är nåt genetiskt fel... Ska man orka gå igenom allt igen för att bara falla ner igen..
 
Ibland känner jag mig så bortglömd, känns som att alla lever sina egna lyckliga liv och här går vi och mår piss... vill inte visa för alla hur jag egentligen mår men jag kan säga så mycket som att det inte är på topp just nu. Utifrån sett så har jag ett leende på läpparna men inom mig så gråter jag...

Nu ska jag försöka rycka upp mig och inte vara så negativ, men det är inte det lättaste. Tror att det är svårt att förstå hur vi känner oss om man inte har gått igenom det här själva.

Förresten så läste vi en annons i tidningen igår om att kommunen söker jourhem, familjehem och kontaktfamiljer, vi har börjat att fundera på om vi skulle söka och bli det. Men vi har inte tagit nåt beslut än.