För exakt 1år sedan var jag upp till förlossningen då jag hade haft en natt med värkar. Fick då träffa en underbar barnmorskestuderande som även blev den som fick vara med på våran förlossning dagen efteråt.
De kopplade då upp mig på en ctg kurva som visade att jag hade värkar med 5 minuters mellanrum, en gynundersökning gjordes som visade att inte hela livmoderhalsen var borta än.
Mitt blodtryck kollades och det var högt.
Sen fick jag även en sovdos och fick ligga på bb och försöka sova en stund. Efter det var det dags att bli uppkopplad på ctg kurvan igen och då visade det sig att mina värkar nästan var helt borta. Cornelias hjärtljud gick ner ganska mycket så då fick de ringa in en läkare och det gjorde ett ultraljud på en gång. Kan säga att jag blev riktigt rädd, men allt såg bara bra ut.
Då var det bara att åka hem och försöka vila, vila och vila...

Ja det här var för ett år sedan. Tänk att nu sitter jag här framför datorn och mitt eget mirakel ligger och sover i sin vagn. Tänk så underbart livet kan vara!
Jag som inte ens ville göra det här sista försöket, hade tappat hoppet att det någonsin sklle fungera för oss. Min J "tjatade" och ville verkligen att vi skulle göra ett sista försök . Tack och lov för min man!!!

Nu ska jag sluta att vara så sentimental, kommer garanterat att bli ett sånt inlägg imorgon ♥

Idag ska jag & Cornelia på kyrkis. Sen blir det en sväng till affärn och handla det sista för morgondagens 1års kalas.