Hemma från läkarbesöket
Sedan gjorde hon ett ultraljud på mig för att kolla till cystan och den var helt borta, känns så himla skönt nu. Jag sa om värken som jag hade i samband med vad jag tror var ägglossning förra månaden, hon sa då att det var troligt att cystan hade släppt då. Känner mig riktigt glad nu att vi slipper ta bort den, för om man tar bort en cysta så finns alltid en risk för att det blir ännu svårare för oss att få barn och det vill vi ju inte förklarade doktorn.
Sedan var det meningen att vi skulle ta alla proverna, gubben skulle bara behöva ta ett prov och jag en hel massa rör. Men leveransen av blodproverna hade redan hunnit gå när vi var där, så vi fick en ny tid för blodtagning på onsdag fm. 2 dagar mer eller mindre spelar ju inte någon roll för oss.
De flesta proverna skulle gå relativt snabbt att få svaren på, ungefär 2 veckor, sedan skulle kromosomprovet ta ungefär 8 veckor. Så vi får allt vänta till dess.
Har ont...
Nu har det varit en period som jag har haft ont rätt så många gånger. Har fått igång kroppen nu också efter missfallet då min mens har kommit igång igen, vet inte om det också har betydelse för min smärta. Jag hade även ont för kanske 2 veckor sedan, då var då jag misstänkte att jag kanske hade ägglossning, tänker att allt det här säkert hör ihop på nåt sätt...
Nu är det ju inte så länge kvar tills jag har tid till läkaren, ska bli intressant att se om cystan är lika stor som sist, eller större eller helst av allt helt borta...
OM den är kvar så kommer jag att be dem ta bort den, då jag inte vill ha såna här smärtor vid ägglossning och mens. Jag tror även inte att den är så bra att ha när vi ska sätta igång igen med vårat frysförsök. Tänker att vid en eventuell graviditet så kanske den ställer till med problem... men jag är ju nu ingen gyn läkare så det jag säger/skriver är bara mina egna funderingar kring allt det här..
Nu ska jag gå ut och lägga mig i en solstol då det fortfarande är sol här och ungefär 25 grader i skuggan :-)
Kallt
Nu har jag precis vaknat och klockan är 11... känner mig rätt så utvilad nu, har blivit många tidiga dagar och jag är ju morgontrött så det var skönt att sova ut :-)
Här är det inte alls sommarväder, vet inte alls var sommaren har tagit vägen... Om det är nån som vet var den är så kan ni väl skicka hit den ;-)
Idag ska vi till mina föräldrar och äta, ska bli trevligt!
Min cysta som jag har fått veta jag inte riktigt vad det är för nån, utan den verkar ha kommit efter återföringen, vet inte om det är vanligt att man kan få såna? Det här är då i alla fall första gången jag har en cysta, vad jag vet om i alla fall. Jag läste lite igår om cystor och det verkar vara så att de kan sticka hål på den och suga ut den, på samma sätt som de gör vid äggplock. Om de inte gör det så kan de även göra en titt håls operation. Jag hoppas ju så klart att den ska försvinna av sig själv.
Jag vet inte om läkarna här kan sticka hål i den och suga ut den som de gör vid äggplock, eller om jag då måste åka ner till min ivf klinik...
Carro: Jag var hos Inger igår, går ju privat på Hermelinen, så det är där jag gör alla mina undersökningar. Men när jag gick på sjukhuset så var jag till Åsa många gånger. Jag håller mina tummar för er imorgon. Ska bli spännnande att höra hur allt går, vill även se bilden sen :-)
Läkarbesök
Jag fick göra ett vul (vaginalt ultraljud) för att kolla hur allt såg ut. Min slemhinna var tunn och fin. Äggstockarna och livmodern som bara bra ut. Däremot så hade jag fortfarande kvar cystan som de tyckte att de såg när jag blev inlagd. Den sitter på vänster sida och är 22 mm stor. Det är av den jag fick så ont i midsommar. Det tog en bild av den så att de kan jämnföra vid nästa läkarbesök om den är lika stor för i så fall så måste de ta bort den.
Tyvärr så är det ju sommar nu och det innebär att många ställen är stängda. Så jag kommer att få komma tillbaka till min ordinarie läkare den 10:e augusti och då ska jag få ta alla proverna som ingår i en missfallsutredning, då ska de bla göra ett kromosomtest på mig och gubben för att se om vi passar ihop. Det testet tar 6-8 veckor för att få reda på svaret. Så vi kommer inte att göra nåt frysförsök innan allt det här är klart och vi vet vad som är felet om det hittar nåt fel på varför vi får missfall.
Vi pratade lite om vad felet kan vara, varför jag får missfall. Läkaren var lite inne på immunförsvaret och det är jag också. Har hittat en artikel om en engelsk studie som är gjort ang missfall. Där har 40 kvinnor med upprepade missfall fått medverka och av den 40 så blev 30 gravida och fick behålla barnet med hjälp av en astmamedicin. Här kan ni läsa artikeln:
http://www.alltombarn.se/villhabarn/astmamedicin-kan-hjalpa-mot-upprepade-missfall-1.16518
Teststickor
Igår ringde min mamma och frågade om jag skulle med på ikea en snabbis och det kan man ju aldrig säga nej till. Var i och för sig där förra veckan, men jag köpte i alla fall en gardinstång som jag ska sätta upp vid balkongdörren för att sen kunna sätta en mygg gardin där. Det blev även en toaborste. Så allt som allt slösade jag hela 15 kr :-)
Idag är min sista lediga dag innan jag börjar jobba igen. De här 2 veckorna jag har varit ledig har gått så fort. Men nu jobbar jag ungefär 3 veckor till sedan väntar en 5 veckor lång välbehövlig sommar semester :-)
Vi har inga direkta sommarplaner utan vi får se vad som händer med pyrerna och så. Vill inte planera förrän vi vet nåt.
Idag har mina teststickor kommit, så nu ska jag börja att testas varje dag :-) Jag kommer att bli en riktig testmissbrukare... men vad gör man inte för att få veta att pyret eller pyrerna är kvar?!
Jag tycker att 3 veckor är för lång tid att gå och vänta.
Idag fick jag hem min familjelivstidning, vilken jätte bra artikel du hade skrivt Kurreburre, tack för dina ord!
Telefonsamtal med läkaren
Efter mycket väntande så ringde äntligen min mobil och då var det doktorn själv som ringde. Det var tyvärr inte min favorit utan han som jag hade på äggplocket och återföringen. Även han började att gratulera mig till graviditeten. Jag förklarade då även för han hur nervös jag är inför ytterligare ett missfall. Då frågade han om jag har haft det tidigare, men hallå det har jag ju sagt många gånger. Men han hade helt missat att jag hade det i februari så jag hoppas att han skrev in det i journalen nu.
Även doktorn sa att det inte var nån idé med ett ultraljud än utan jag får glatt vänta i 3 veckor.... Blodprov var det inte heller nån idé sa han så jag kan inte göra så mycket nu utan att försöka ta det lugnt och så.
Jag frågade doktorn om svullnaden och det tyckte han bara var positivt, så jag vet inte riktigt om det är ett graviditetstecken?
Jag har fått mer progresteron utskrivet så from imorgon ska jag ta 2 vagiatorer per dag tom den 26:e juli. Då ska jag minska ner till 1 vagiator tom 2:a augusti.
Känns skönt att ha en plan nu så att jag vet vad som ska hända.
Nu är det bara att hoppas på det bästa!
Telefonsamtal
Hon frågade om jag hade några symtom och det har jag väl egentligen inte, men om jag känner på brösten så är dem lite ömma, framför allt bröstvårtan... men annars så känner jag inget. Jag vet inte hur vanligt det är att man har en massa symtom när man är i vecka 5+0?
Nu kommer än till äckelvarning... då jag tar mina vagiatorer så märker jag att det tar stop nästan på en gång, är rätt så svälld där nere och det ömmar även lite grann... det här har jag kännt av i en vecka ungefär.
Är det nån som vet nåt om det här?
Nu väntar jag på att hon ska ringa upp mig igen då hon skulle prata med min favorit doktor om att jag vill fortsätta med vagiatorerna... Jag har även frågat om att få göra ett tidigare ultraljud men hon säger att det bara oroar mig mer om jag skulle göra ett nu då det inte går att se nåt... Hon säger att det enda man kan se är nåt grått... Ultraljudet kommer att bli om tre veckor ungefär. Jag frågade även om det inte gick att ta ett blodprov för att se om min HCG nivå stiger och även det skulle hon prata med doktorn om... så nu sitter jag här brevid telefonen och hoppas att de ska ringa upp snart :-)
Dr Elvis
Den här länken har jag fått av en kompis idag, den kommer från dagens Metro. Om det är svårt att läsa serien så kan ni gå in på den här länken istället:
http://www.metro.se/comic.xml?path=/noje/serier/index.xml&__toolbar=0&reverse=1&position=1
Testdag
Nu är jag på ruvardag 19 och idag är det min testdag. Så imorse så gjorde jag ett Aco gravtest, ett likadant som jag fick från min ivf klinik. (Det jag fick från klinken var det nåt fel på för det kom inte ens upp ett kontrollstreck)
På bilder här ser ni vad resultatet blev :-)
Strecket som visar att jag är gravid kom upp på en gång, före kontrollstrecket till och med. Så än så länge är jag gravid. Men jag kan ju ha fått ett missfall och att hcg nivåerna fortfarande är höga. Ett plus kan ju sitta kvar en månad efter ett missfall. Men jag hoppas ju så klart att jag i alla fall har ena pyret kvar i magen.
Jag har mailat till min klinik så jag väntar på att få ett telefonsamtal av dem. Frågade dem om mina blödningar kan ha att göra med att jag äter blodförtunnande (Trombyl), jag försöker greppa efter minsta lilla halmstrå... vill veta att blödningarna kan komma från andra saker än missfall. Det är bara att hålla tummarna att det går vägen den här gången. Hoppas på att det ska bli tredje gången gillt. Det här är som sagt var tredje gången jag är gravid inom loppet av 10 månader...
Ruvardag 18
Jag kommer inte att kunna använda testet som jag fick från kliniken för det har jag redan förbrukat men det fungerade inte, det kom inte upp något kontrollstreck utan det var bara helt tomt. Så idag blir det att köpa ett nytt test. Jag är nästan helt säker på att det kommer att visa ett plus imorgon igen, men frågan är ändå om jag har fått ett nytt missfall eller om ena pyret är kvar. Det är den här väntan som är det jobbigaste just nu.
Jag hoppas verkligen att kliniken ringer upp mig imorgon efter att jag har mailat dem svaret på testet. För nåt måste göras för mig nu, jag orkar inte gå här och vänta i 3 veckor utan att veta om jag är gravid eller inte. Plusset kan ju sitta kvar upp till en månad efter ett missfall. Jag vet att det är för tidigt att göra ett ultraljud för där kommer man ändå inte att kunna se om det är nåt hjärta som slår men man borde väl kunna se om det finns någon hinnsäck?
Mina blödningar/flytningar kommer och går... inatt har det inte kommit nånting men på morgonen så började det om igen efter att jag hade tagit vagiatoren. Det är inga mängder som har kommit de senaste dagarna. Nu får ni ursäkta äckelvarningen... OM jag hade velat så hade jag kunnat ha på mig samma binda alla de här dagarna och ändå skulle det inte ha blött igenom, nu har jag så klart INTE haft samma på mig.
Ruvardag 17
Jag vet inte om jag kan säga att jag blöder fortfarande eller om jag kanske ska kalla det för blodiga flytningar istället. Jag & gubben satt och pratade igår och analyserade mina så kallade blödningar. Vi kom i alla fall fram till att det här inte har varit som mens. Den här gången har allt varit så mycket mer flytande, jag hoppas att nån av er förstår vad jag menar då jag själv knappt fattar det...
Jag ruvar som sagt var på två embryon, men nu undrar jag vad som händer om bara ena fastnar, börjar man blöda då... kan jag ha sån tur att ena har stannat kvar?
Nina: Jag har aldrig varit på nån träff på IRIS har inte heller koll på vad som händer där, riktar dem in sig på barnlösa tjejer? Vet inte heller om det finns såna träffar här? Kanske vore värt att kolla upp.
Missetass: Kramar till dig med
Ruvardag 16
Jag har inte testat nåt mer, vill inte göra det än, utan jag väntar ett tag till...
Vet egentligen inte vad jag ska skriva, känner mig rätt så tom nu... Jag kanske måste inse att min kropp inte vill att vi ska få barn..
Den här ruvningen har jag verkligen tagit det lugnt, varit långledig (bara jobbat 1 natt) och jag har ätit rätt och bra mat, inte druckit kallt. Jag har även varit på akupunktur. Jag har inte försökt att tänka på att jag ruvar... Men jag fattar ingenting, förstår inte vad jag ska göra för att det ska fungera... hmm konstigt värre...
Carro: Jag skriver till dig här då du inte har nån blogg... du skulle jätte gärna få kolla upp det där med kortison om du vill. Jag håller mina tummar att ditt plus är jätte starkt på tisdag.
Ruvardag 15
Det har varit fullt hus hela dagen med en massa släktingar som jag inte har träffat på länge som har velat surra på, egentligen var det helt otroligt för det var inte en ända som frågade nåt om barn... den frågan brukar alltid dyka upp, men jag är lika glad för att ingen frågade för då hade jag nog börjat att gråta...
Idag är jag på ruvardag 15 och jag har börjat att blöda mer, det är inte som när jag har mens men det är mer än bara flytningar. Så jag tror tyvärr att jag måste inse att jag har fått ytterligare ett missfall.
Nu kan det ju vara så att ena pyret har klamrat sig fast men mitt hopp har börjat att försvinna, men under sker ju så man kan ju alltid hoppas.
På tisdag är det med ordinarie testdag så då ska jag göra ett test till för att se om det fortfarande är positivt och efter det ska jag kontakta min ivf klinik. Tycker att det borde finnas nåt att göra så att jag slipper få missfall. För nu verkar jag ju bli gravid men inte får behålla pyret/pyrerna. Jag har börjat att fundera på att det kanske är dumt att jag äter trombyl, ska kolla vad läkaren säger om det.
Nu ska jag ta och gå och lägga mig och vila ett tag, känner mig hela slut.
Men före jag går så vill jag tacka er så jätte mycket för alla fina ord som ni har skrivit i kommentarerna, det uppskattas så otroligt mycket av mig. Jag blir alldels rörd när jag läser allt ni skriver, så tusen tack till er!
Många kramar
Ruvardag 14
Lyckan varade dock inte så länge för igår kväll så började jag få lite brunaktiga flytningar, redan då började hoppet sjunka. Gjorde ett test igår och det var starkare än dagen före. Idag så har flytningarna blivit blod så det är väl bara att inse att jag har fått ytterligare ett missfall.
Jag vet inte idag om jag kommer att orka gå igenom ett ivf försök till, känner mig så less och besviken... min kropp verkar inte klara av en graviditet. OM det här är ett missfall som jag har fått så är det 3:e på raken...
Jag vet fortfarande att det finns en chans att ett embryo har stannat kvar men just nu känns det inte så. Jag kommer nu att vänta några dagar och sedan testa igen.
Idag har vi börjat att prata lite om andra alternativ, vi har börjat fundera mer och mer på att adoptera ett barn. Tidigare så har jag inte varit mogen vid att släppa tanken på att vara gravid och föda barn men nu känns tanken på adoption så lockande. Vi kommer att ta reda på så mycket vi kan om adoption och sen kolla upp hur våra förutsättningar ser ut för att adoptera. Jag är inte säker på att gubben får adoptera pga hans olycka men då kan jag adoptera som ensam person.
Ruvardag 13
Tiden sniglar fortfarande framåt...
Igår var vi på ikea och handlade lite smått och gott... det blev bland annat en svart mobil som vi ska hänga ute i trädgården, blev riktigt nöjd med det köpet :-)
Vi köpte den svarta, den är 150 cm lång :-)
Bild från ikea, Solig mobil 129 kr
Idag har vi varit och köpt alla sommarblommor som nu är planterade i krukor. Än så länge ser det lite pluttigt ut men blommor kommer att växa till rätt så snabbt och då kommer det att bli jätte fint tror jag...
Ruvardag 12
Nu har jag kommit in på ruvardag 12 och tiden sniglar sig fortfarande framåt... molvärken i magen kommer och går, det känns ibland som att mensen ska komma när somhelst men jag har ju bestämt att den ska hålla sig borta i si så där 8 månader till. Positivt tänkande vet ni!
Idag är det en vecka kvar till min testdag :-)
Ruvardag 11
Det är ångestfyllt att gå på toa, först vill man inte gå för tänk om tanten har kommit, sen när man väl har kunnat kissa så vill man inte torka sig, men när det väl är gjort så börjar analysen av pappret.... och om man har klarat sig så långt så är man överlycklig tills det är dags att gå på toa igen...
Det känns som att all molvärk har försvunnit för mig, börjar bli riktigt nervös inför testningen... Jag känner inga symtom alls nu, så jag börjar undra om det är kört för oss den här gången också... :-(
Ruvardag 10
Nu har jag kommit ända till ruvardag 10 och nu har ruvarångesten börjat att komma....
Jag känner efter hela tiden hur det känns i kroppen, ibland tycker jag att jag känner igen vissa symtom men sen nästa gång så känner jag ingenting.
Håller snart på att bli galen. Förstår inte varför kroppen gör så här mot en var eviga gång man ruvar... jag tycker att man borde ju ha lärt sig nåt från de övriga gångerna då det här ändå är 6:e ruvningen... men inte det.
Jag har hittils kännt mig rätt så lugn, men det är som bortblåst nu... Känner mig rastlös och vill veta, men samtidigt så vet jag att det inte är nån idé att testa än för det kommer inte att visa nåt.
Varför kan inte tiden bara rinna iväg nu, önskar att jag kunde gå och lägga mig och vakna upp om typ en vecka...
Till veckan ska jag vara barnvakt till systersonen några dagar så då kommer tiden att gå fort.
Tänkte även försöka hinna gå på stan och se om jag hittar nån fin klänning att ha på mig på min brors och svägerskas student. Jag har även tänkt att hjälpa mamma att laga lite mat till studentskivan så jag kommer nog inte att ha så mycket tid att tänka (hoppas jag i alla fall). Det är nog tipset att göra så mycket som möjligt så att dagarna går fort så man inte hinner stanna av och tänka.
Jag försöker fortfarande vara positiv, tror på att man ska tänka att allt går för då ska det gå ;-)
Ruvardag 9
Jobbigt är det i alla fall med en snorig näsa...
Idag är det 6:e juni och Sveriges nationaldag, det ska vi inte fira på nåt speciellt sätt utan det blir som vilken lördag som helst. Jag tror aldrig att Sverige kommer att fira nationaldagen på samma sätt som tex Norge, men man ska kanske aldrig säga aldrig...
Jag har hunnit in på ruvardag 9 nu och snart så borde man kunna testa och se om det har blivit nåt eller inte... men jag tror att vi kommer att suga på karamellen ett tag till. Vill ju på ett sätt veta nu, men tänk om det skulle visa minus pga att det var förtidigt att testa, snacka om att man då kommer att bli besviken... Nej därför tror jag att vi vänta några dagar till. Den som väntar på nåt gott...
Ruvardag 8
Ytterligare en dag är avklarad... nu har vi hunnit in på ruvardag 8 och ångesten har börjat att komma smygande...
Ena stunden känns det som att det kommer att lyckas den här gången medans man en stund senare känner att allt är kört... nu börjar den jobbiga tiden, då man försöker analysera allt. Jag hade ju bestämt mig innan det här försöket att inte tänka så mycket men det är så mycket lättare att säga än att göra.
Igår kväll var det inget bra på tv och jag kände mig lite små less... då åkte gubben iväg till affärn och köpa lite ostkrokar och en dricka till mig. Han köpte även filmen -Vi hade i alla fall tur med vädret igen. Vi gillade verkligen den filmen, extra roligt är ju att den är inspelad här omkring :-)
